ICM 2011: FN:s barnmorskeprogram får allt större genomslag
Fattiga länders intresse för vad barnmorskor gör för att komma tillrätta med mödradödligheten har aldrig varit större än nu. Det berättar barnmorskan Kristina Engelin som sedan i februari arbetar med att sprida budskapet om FN:s barnmorskeprogram till världens regeringar.
På global nivå handlar arbetet med barnmorskeprogrammet om att uppvakta regeringar och berätta vad rätt utbildade barnmorskor har för kunskaper och vad de kan åstadkomma. Allt för att få länderna intresserade av att själva bygga upp en barnmorskekår.
– Regeringarnas intresse för barnmorskor har aldrig varit större. Länge hade vi svårt att bevisa vårt värde, men nu finns det mycket evidens för barnmorskors kostnadseffektivitet och betydelse för att sänka mödradödligheten, säger Kristina Engelin.
Arbetar i New York
Sedan februari arbetar hon med barnmorskeprogrammet från UNFPA:s (FN:s befolkningsfond) huvudkontor i New York tillsammans med en kollega.
UNFPA tog fram sitt speciella barnmorskeprogram i samarbete med den internationella barnmorskeorganisationen, ICM, och Sida för två år sedan.
Före det hade det internationella samfundet i många år snabbutbildat hälsoarbetare inom barnmorskeområdet för att minska mödradödligheten. Men de barnmorskorna har inte kunskap att se och åtgärda de komplikationer som tillstöter vid många graviditeter, varför många kvinnor fortsatte att dö.
Barnmorskeprogrammet hjälper länderna att bygga kompetens på barnmorskornas arbetsområde och stärka barnmorskeutbildningen så att den når den globala standard som ICM tagit fram och som godkänts av Världshälsoorganisationen WHO.
Programmet finns i 30 länder
– Just nu har vi barnmorskeprogram i 30 länder. Det är vad vi på huvudkontoret klarar med bibehållen kvalitet. Länderna ansöker själva om stöd och beskriver vad de vill ha hjälp med för att bygga upp en egen kapacitet utifrån sina förutsättningar, berättar Kristina Engelin.
Tillsammans med ICM anställer UNFPA förespråkare i länderna, de flesta från lokalbefolkningen. I länder där resurser för det inte finns är förespråkarna internationella. Dessutom har man fyra regionala rådgivare som får sin lön från ICM.
– Från huvudkontoret stöttar vi med teknisk hjälp. Det kan vara en workshop för att identifiera luckor att täppa till eller för att planera framåt. Länderna måste ha egna hälsoplaner för att satsningen ska hålla. När ett land väl har byggt upp en fungerande modell ska vi lämna landet.