”Nu får det vara nog!”
Barnmorskeförbundets ordförande Ingela Wiklund efterlyser nytänk efter ännu en bedrövlig sommar på flera av landets förlossningskliniker.
I sommar har telefonerna ständigt ringt på många förlossningsavdelningar, barnmorskor har sprungit mellan flera födande och några kvinnor har oplanerat fött hemma för att de inte har fått komma in i tid. I Stockholm där kvinnorna ska få välja klinik har överbeläggningar gjort att minst 525 kvinnor inte har fått föda där de ville och 38 av dem inte ens i länet. ?
Enligt Socialstyrelsen har Stockholmsregionen flest barnmorskor, men statistiken gäller per 100 000 invånare, inte per kvinnor i barnafödande åldrar. Dem finns det mest av i storstadsregionerna. Att de pressade arbetsförhållandena kunnat fortgå så länge förklarar Ingela Wiklund med att barnmorskor är vana och i alla lägen vill agera professionellt. Det ingår i yrkesrollen att visa lugn och skapa trygghet och inte låta arbetssituationen gå ut över kvinnorna.?
— För mig som gör annat under året och jobbar kliniskt under somrarna blir den ständiga försämringen av vården väldigt tydlig. Den är definitivt en patientsäkerhetsrisk, vi balanserar på en skör tråd. Värst är situationen i Västra Götaland, Skåne och Stockholm, säger Ingela Wiklund.??
Varför ska alla kliniker ha dyr, högspecialiserad vård när 80 procent av alla förlossningar är helt normala med friska barn och mödrar? Ingela Wiklund tycker det är dags att tänka om. ?
— Man kan samla de få mycket för tidigt födda barnen och sjuka mammorna i länet på en högspecialiserad klinik där de kan tas om hand av alla yrkesgruppers bästa kompetens, och låta de andra bli kliniker på låg- och mellanrisknivå. Då skulle vi få mycket mer för pengarna, säger hon. ?
På en förlossningsklinik för lågriskmammor skulle det kanske räcka med en neonatalplats per 1 000 förlossningar i stället för de tre till fyra som är standard överallt i Stockholm i dag. De kvinnorna behöver inte så mycket insatser och skulle kunna gå hem tidigare, med vård i hemmet av ett team från förlossningen. Och ett team skulle kunna åka hem till kvinnan och förbereda henne inför förlossningen.?
— Fler och fler studier rapporterar att med en barnmorska per kvinna behöver färre kvinnor värkstimulerande och kejsarsnitten blir färre, liksom depressionerna. Ändå fortsätter vi att satsa på teknik, mediciner och central övervakning så att barnmorskan kan hjälpa flera kvinnor samtidigt. Varför bryr sig vården och politikerna inte om vad forskningen kommer fram till?