Tre röster om alternativ i förlossningsvården

Här ger en barnläkare, en barnmorska och en gynekolog sin syn på alternativ inom förlossningsvården.

Vårdförbundet: Barnmorskan nyckeln till förändrad vård

Att kunna erbjuda en personcentrerad vård genom hela vårdkedjan är en del av Vårdförbundets vision för kvinnosjukvården. Eftersom vården ska planeras tillsammans med den födande behöver den läggas upp på ett annat sätt än i dag, menar Åsa Mörner, barnmorska och ledamot i Vårdförbundets styrelse.

– För vissa är det optimalt att föda på ett högspecialiserat sjukhus, kanske av medicinska skäl eller för att personen känner sig mest trygg då. För en annan är det tvärtom.

Om inga medicinska skäl föreligger kanske den gravida känner sig mer trygg med att föda på en mindre, barnmorskeledd enhet, eller i sitt eget hem med en barnmorska som har specialistkunskap för att bistå födande i hemmiljö, säger hon.

Hon menar att kvinnohälsa länge har underprioriterats inom forskningen. Därför krävs ett större fokus på området – och att barnmorskorna involveras.

– Barnmorskeprofessionen är nyckeln till att över huvud taget kunna åstadkomma en förändring. Då måste vi tillgodose barnmorskor med goda villkor, som god löneutveckling.

Barnläkaren: Barnets säkerhet missas i diskussionen

För neonatalläkarna är det alltid barnet som står i fokus. Det är ett perspektiv som ofta saknas i diskussionen om hemförlossningar, menar Kajsa Bohlin Blennow, barnläkare och specialist på nyfödda barn vid Karolinska universitetssjuk­huset och specialitetsansvarig för neonatologi i Region Stockholm.

Debatten fokuserar på kvinnans förlossningsupplevelse utan att väga in barnets säkerhet – även i lågrisksituationer kan det uppstå komplikationer där det blir bråttom, poängterar Kajsa Bohlin Blennow.

Ändå ställde sig neonatal­läkarna i Stockholm bakom de strikta kriterier som fanns för hemförlossningar inom projektet ”Min barnmorska” på Karolinska Huddinge.

Enligt Kajsa Bohlin Blennow är det viktigaste för att en planerad hemförlossning ska anses säker för barnet att det enbart erbjuds vid graviditeter med låg risk efter noggrann riskvärdering, att barnmorskor som ansvarar för hemförlossningar regelbundet tränar på neonatal hjärt-lung-räddning, och att det finns tydliga kriterier för när man måste avbryta och flytta förlossningen till sjukhus.

Men hemförlossningar riskerar att göra resursfördelningen ojämlik, menar Kajsa Bohlin Blennow, eftersom det krävs två barnmorskor närvarande under förlossningen och en som stannar kvar några timmar efteråt.

– Hemförlossningar kommer att komma de friskaste till del, de som har förväntat okomplicerat förlopp och lägst risk och annars skulle stannat kortast tid på sjukhusets förlossnings­avdelningar. Däri ligger ojämlikheten.

SFOG: Svårt erbjuda jämlik och säkerförlossningsvård i hemmet

En majoritet bland Sveriges obstetriker och gynekologer ställer sig inte bakom planerade hemförlossningar, enligt Christer Borgfeldt, docent i obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet och ordförande i Svensk förening för obstetrik och gynekologi, SFOG.

Bakgrunden är det oklara studieläget, menar Christer Borgfeldt. Inte heller utifrån sin kliniska erfarenhet ser de hemförlossningar som en säker vårdform. I stället vill de att alla födande ska erbjudas en individualiserad trygg och säker vård på sjukhus.

Christer Borgfeldt lyfter också den låga dödligheten bland nyfödda som ett tecken på att Sverige i dag har en väl fungerande förlossningsvård.

– Målet med förlossningsvården är bästa möjliga medicinska utfall för mor och barn, varför det i ett land som Sverige med stor andel glesbygd och långa avstånd till förlossningsklinik är svårt – eller snarare omöjligt – att erbjuda en jämlik säker förlossningsvård i hemmet.