”Disputationen visades på storbild i personalrummet”

Anna Lindblad, till vardags enhetschef vid Laboratoriemedicinskt centrum på Visby lasarett, doktorerade nyligen vid Örebro universitet. ”Det är kul att visa att det går att kombinera kliniskt arbete och forskning”, säger hon.

Din avhandling handlar om urinvägsinfektioner och det komplexa immunförsvar som aktiveras när bakterier angriper urinblåsan. Varför ville du forska om det?

– Urinvägsinfektioner är ett stort problem för många kvinnor och antibiotikaresistensen är hög bland E. coli-stammar. Det finns ett stort behov av att hitta nya antimikrobiella behandlingsstrategier. 

Vad handlar din forskning om mer specifikt?

– De flesta urinvägsinfektioner orsakas av E. coli-bakterier som aktiverar vårt immunförsvar. En viktig del av vårt försvar mot E. coli är den så kallade NLRP3-inflammasomen. Den består av två komponenter: En sensor som identifierar bakterier eller andra ämnen som kan vara ett hot och ett enzym. När de olika delarna sätts samman, aktiveras enzymet och cytokiner och kemokiner bildas. Dessa använder kroppen för att bli av med bakterier. Den här avhandlingen undersöker hur tre olika inflammasom-associerade proteiner påverkar värdcellens försvar mot bakterier under en urinvägsinfektion, och deras roll vid återkommande urinvägsinfektioner.  

Hur har du gått till väga?

– Vi skapade blåsepitelcellinjer som saknade inflammasom-associerade proteiner med CRISPR/Cas9-metoden. Vi stimulerade cellerna med E. coli och mätte bland annat uttrycket av olika cytokiner, kemokiner och antimikrobiella peptider. Vi undersökte även hur de inflammasom-associerade proteinerna påverkade den antimikrobiella effekten hos vita blodkroppar (neutrofiler). Vi tittade även på en eventuell koppling mellan NLRP3 och östrogen.      

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Vi kunde se att de inflammasom-associerade proteinerna är involverade i utsöndringen av cytokiner, kemokiner och antimikrobiella funktioner hos neutrofiler under urinvägsinfektion. Vi kunde även se att NLRP3 verkar ha en regulativ funktion inom östrogen-signalering samt uttrycket av antimikrobiella peptider. 

Hur kan yrkesverksamma biomedicinska analytiker ha nytta av detta?

– Rent kliniskt är det för tidigt att säga. Det behövs utvecklas och utvärderas mer.

Du är till vardags enhetschef inom laboratoriemedicin. Hur har du lyckats förena det jobbet med doktorandstudier?

– Det har varit ett pusslande. När jag påbörjade min forskning jobbade jag som biomedicinsk analytiker inom mikrobiologi här på sjukhuset. Under åren har jag varit tjänstledig kortare perioder, åkt till universitetet i Örebro under ledig tid och skrivit mycket på distans. Det är kul att visa att det går att kombinera kliniskt arbete och forskning om man har förstående chefer.

Har medarbetarna i Visby involverats på något sätt?

– Nej, tyvärr. Vi har haft personalbrist under flera år så det hade inte hunnits med. Men disputationen visades på storbild i personalrummet.

Hur har du utvecklats som biomedicinsk analytiker av doktorstiteln?

– Yrket blir roligare och eftersom ämnet ligger mig varmt om hjärtat känns det bra att bidra till forskningen.