Hon är alltid redo för katastrof: ”Mina uppsatser handlade ofta om farliga virus”

Tina Dahlman är överlevnadsentusiasten som klarar sig på torrvaror tre månader. Hon är också en av Vårdförbundets starka kvinnor i Dalarna och passionerad biomedicinsk analytiker. ”Det finns en stereotyp bild av fackliga tanter som är jättetråkiga", säger hon.

– Vassrötter från kaveldun har mycket näring i rotstockarna.

Hur vi ska överleva i skogen vet Tina Dahlman, biomedicinsk analytiker och stridbar vice ordförande för Vårdförbundet i Dalarna. Hon är alltid redo för katastrof – må det vara virus, väder eller strömavbrott, sticker gärna ut hakan i debatter och skulle lätt överleva tre månader utan el med sitt bunkrade torrvaruförråd. Hon har aldrig tråkigt och är inte beroende av sällskap. 

– Jag är extremt självständig som person, säger hon under intervjun, uppkrupen i en soffgrupp på Vårdförbundets kontor i Falun.

Hon bär prydlig skjorta och silverpiercing i näsan. Smycket har hon haft sedan hon var 17 år och nybliven mamma.

– Jag tyckte det var snyggt och tog hål fast jag var nålrädd. Nu sitter den där, en stor del av mig. Men jag fick höra en gång att en dejt valde bort mig på grund av den. Kanske ger den aktivistiska signaler.

”Har min själ i labbet”

På det fackliga lokalkontoret tillbringar Tina Dahlman fyra dagar i veckan som förtroendevald. I praktiken sitter hon sällan still vid sitt skrivbord. Hon är ingen kontorsmänniska, utan flyger hellre runt ”som en tornado”. Veckan består av möten med arbetsgivare och medlemmar. På fredagar arbetar hon på Falu lasaretts mikrobiologiska laboratorium där hon jobbat tio år.

– Jag vill inte släppa det, jag har min själ i labbet.

Hon älskar kollegorna och platsen där hon får odla bakterier med stor frihet under ansvar.

– Det är mitt drömjobb. När jag klev in första dagen på rundvandringen som student kände jag direkt: Här ska jag vara! Det finns inget alternativ.

Hon beskriver sig som en stereotyp biomedicinare – nyfiken och självständig, en som kan ta beslut och lösa problem på egen hand. Kreativ och bra på att medla tycker hon också.

Såg Outbreak med Dustin Hoffman

Redan som barn hade Tina Dahlman ett intresse för epidemier. Hon är uppvuxen i gruvbyn Blötsberget utanför Ludvika och såg filmen ”Outbreak” med Dustin Hoffman ett otal gånger på 90-talet.

– Jag har alltid varit fascinerad av smittor. Mina uppsatser i skolan handlade ofta om farliga virus.

Tina Dahlman blev vuxen tidigt. Hon beskriver det som att hon stått på egna ben sedan hon var elva år.

Jag sov själv på nätterna och då blir man inte så trygg. Jag är fortfarande mörkrädd.

 – En skilsmässa delade på mig och mina småsyskon och gjorde att jag hamnade lite för mig själv hos min pappa, för att jag var äldst. Han gjorde sitt bästa men han hade en för stor tilltro till att jag skulle klara mig själv. Jag sov själv på nätterna och då blir man inte så trygg. Jag är fortfarande mörkrädd.

Tina Dahlman

Ålder: 44 år.
Familj: Son 17 år, dotter 28 år, särbo.
Bor: Lägenhet i Ludvika.
Karriär: Biomedicinsk analytiker vid Falu lasarett, vice ordförande Vårdförbundet Dalarna, ledamot i nationella valberedningen för Vårdförbundet. 
Fritid: På vintern vid målarduken och övrig tid i skogen. Odlar grönsaker och kryddor.
Har ett mindre bibliotek hemma om växtkunskap och hydroponisk odling (utan jord, med bara vatten och näring).

Stort ansvar som barn

Hon trivdes inte i skolan utan hoppade av högstadiet och blev sedan gravid som 16-åring. Tina Dahlman fick stöd av sin pojkvän och hans mamma och pappa. Uppväxten har påverkat självkänslan både positivt och negativt.

– I dag kan jag se att en ung person kanske inte ska ha så mycket ansvar, men jag vet att mina föräldrar också fick klara sig själva tidigt, och jag lägger mycket tilltro till att mina barn ska klara sig – diska, hjälpa till och laga mat, säger hon.

Efter första barnet läste hon in gymnasiet på komvux och därifrån valde hon direkt att läsa till biomedicinsk analytiker vid Högskolan Dalarna. Att plugga var inget problem när hon hittat sin passion.

Facklig kamp – ”känns som om jag slåss mot system”

Tina Dahlmans fackliga engagemang är däremot en slump. Någon frågade om hon var intresserad, kollegorna tyckte att hon var lämplig och sedan växte det därifrån. Arbetet som förtroendevald på nästan heltid är kul, men också slitsamt.

– Vissa dagar är jag helt slut i hjärnan. Det känns som om jag slåss mot system som inte är förändringsbara. När folk hör av sig är det alltid för att något inte går rätt till. Man matas med problem, säger hon.

Hon tycker att regionledningen ofta agerat i ”skrik och panik” och är kritisk till hur de flyttar runt sjuksköterskor mellan arbetsplatser och sedan undrar varför de lämnar regionen. Samtidigt kan hon se små segrar. Som att ambulanspersonalen fått lönepåslag, semesterplaneringen blivit bättre och att de fått till ett nytt samverkansavtal mellan regionen och Vårdförbundet som gör dialogen mellan arbetsgivare och anställda tydligare.

– Sådant betyder jättemycket, och att utbilda skyddsombud är jättekul.

Medlemstillväxten i Dalarna är också god men det är svårt att få folk att ta på sig styrelseuppdrag tycker Tina.

– Det finns en stereotyp bild av fackliga tanter som är jättetråkiga. Nu börjar det fyllas på med yngre, men många känner att de har fullt upp med familj och jobb.

Tina Dahlman är inte rädd för att säga vad hon tycker. Ibland fastnar hon i långa politiska diskussioner på sociala medier som känns dränerande.

– Folk skuldbelägger andra och ser inte vad de har utan bara vad de saknar. Många har glömt hur bra vi har det i Sverige med yttrandefrihet och tillgång till vård. Min politiska grundidé är socialist och det står jag gärna för, säger hon.

Preppers har blivit mer accepterat

För Tina blev pandemin ett tydligt bevis på hur sårbara vi är i det moderna samhället och att hon haft rätt i sitt överlevnadsintresse.

– När alla kliar sig i huvudet och skriker: hur kan det inte finnas flytande Alvedon eller munskydd? Alla förlitar sig på någon annan.

Innan covid och kriget upplevde hon att prepper var något av ett skällsord för folk som ansågs paranoida. Nuförtiden kan hon prata om sitt stora intresse. Det är mer accepterat tycker hon, utan att man blir utmålad som ”foliehatt”. Samhället och sjukvården rustar i dag för katastrofer på ett helt nytt sätt. Men en kris talas det inte lika mycket om, tycker Tina Dahlman. Klimatet och vår påverkan på naturens system.

– Min fulla övertygelse är att vi ska rikta alla gemensamma resurser på att få jorden att överleva snarare än att bråka om landsgränser. Mänskligheten är inne på fel spår, men jag vet inte om det går att skifta och komma rätt, säger hon.

Min fulla övertygelse är att vi ska rikta alla gemensamma resurser på att få jorden att överleva snarare än att bråka.

Backade kollega efter klimataktion

Tina Dahlman är en dem som har stått upp för den biträdande smittskyddsläkaren Gustav Backlund på Falu lasarett. Innan han blev anställd genomförde han en olaglig sittaktion med klimataktivisterna Extinction rebellion i Volvos showroom – något han senare dömdes för. När han berättade om domen för sin arbetsgivare uppmanades han att säga upp sig. Han vägrade och nätverket Läkare för miljön drog i gång en demonstration med budskapet ”Backa Gustav” – som Tina Dahlman var med på.

– Det var självklart för mig att gå dit och stötta en kollega. Men visst tänkte jag: Hur mycket får man tycka till som facklig? Fast jag fick mest bra reaktioner.

I alla tider har människor kämpat och protesterat mot orättvisor för att skapa förändring påpekar hon, oavsett om det gällt att flytta fram barns eller arbetares rättigheter. Hon är själv inte med i Extincion rebellion men anser att de har en poäng och att Vårdförbundet kan ta tydligare ställning för klimatet som en hälsofråga.

– Jag håller inte med om alla metoder som används, att sätta andras liv i fara är jag emot. Men jag tycker det synliggörs för lite vad som händer i andra delar av världen när det kommer till klimatet, hur det skapar torka och svält.

Vet inte om vården är förberedd

Med ett förändrat klimat kommer ökad risk för värmeböljor, vattenbrist och nya smittor, även i Sverige.

– Jag vet inte om vården är förberedd. I somras hade vi jätteproblem med vår automationsbana för prover när det blev för fuktigt. Vi tog in avfuktare och maskiner stod stilla till ett väderomslag räddade oss.

Överlevnadsexperten tycker vi är naiva i ett samhälle som förlitar sig på ständig uppkoppling och el.

– Du kan till exempel inte ha en hemsjukvård som är digitaliserad om du inte har ett elnät eller internet som är tillförlitligt, säger hon.

Själv försöker hon bli mer självförsörjande på alla plan. Hon har alltid mat i beredskap hemma och ett mindre apotek med sig i väskan. För att spara pengar och stötta miljön har hon börjat odla grönsaker och kryddor på balkongen och bärbuskar vid sin systers stuga.

– Tomaterna kostar 67 kronor kilot. Så nu ska jag hem och så frön.