Mäter för rätt dos
Antibiotika. Med Hanna Woksepps metoder kan läkemedelsnivån mätas hos enskilda individer. Hennes studier visar att många iva-patienter får för låga doser.
Det är relativt enkelt att individualisera antibiotikabehandlingen för svårt sjuka patienter. Det har biomedicinska analytikern Hanna Woksepp kunnat visa med sin avhandling.
De rekommendationer om dosering av antibiotika som finns i dag är lika för alla och utgår från patientens vikt. Men kroppen kan reagera väldigt olika vid exempelvis en blodförgiftning. Om patienten drabbas av organsvikt har den svårt att göra sig av med antibiotikan. Men infektionen kan lika gärna sätta i gång processer i kroppen som leder till att den snabbare gör sig av med antibiotikan, vilket leder till för låga koncentrationer.
Av 111 intensivvårdspatienter som Hanna Woksepp undersökt hade nära hälften för låga koncentrationer av antibiotika i blodet i förhållande till de infektioner som de hade drabbats av. Variationerna var stora, trots att patienterna hade fått samma dos per kilo kroppsvikt och dygn.
— Det är svårt att identifiera vilka patienter som reagerar på det ena eller andra sättet. Därför är det bästa om man kan mäta antibiotikakoncentrationen i blodet så att svårt sjuka patienter får en individanpassad behandling, säger hon.
Tillsammans med sin handledare vid klinisk mikrobiologi i Kalmar, där hon arbetar, och en forskare vid klinisk farmakologi i Linköping har Hanna Woksepp utvecklat två olika mätmetoder. I avhandlingen redogör hon för båda.
Den ena är mer avancerad och kräver dyr utrustning. Efter att ha separerat proverna med hjälp av en vätskekromatograf detekteras antibiotikamolekylerna i en masspektrometer. Metoden används bland annat på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm och på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Det Hanna Woksepp gjort är att ta fram en panel som baseras på de antibiotikatyper som läkare i sydöstra regionen efterfrågar. Det räcker med ett enda prov för att få svar på koncentrationen av elva olika antibiotika.
Den andra metoden är enklare och billigare, om än inte lika snabb och exakt. Men den kan i princip sättas upp på vilket mikrobiologiskt laboratorium som helst. I stället för att mäta koncentrationen undersöks aktiviteten av det antibiotika som patienten fått.
På en vanlig 96-hålsplatta blandas patientens serum med en referensstam av en bakterie som får växa till sig i en buljong. På förhand vet man vilken antibiotikakoncentration som krävs för att bakterierna ska dö. Efter att plattan har inkuberats över natten ser man i vilka av brunnarna som det fortfarande växer bakterier, vilket avgör om den antibiotika som patienten står på räcker eller behöver höjas.
Hanna Woksepp har även utvecklat nya metoder för att med hjälp av PCR och högupplösta smältkurvor, HRM, snabbt kunna upptäcka och följa smittspridning av bakterier på exempelvis en vårdavdelning eller ett sjukhus.