”Största glädjen är att komma till jobbet och upptäcka att ägget har befruktats”

På Reproduktionscentrum i Uppsala är labbet hjärtat i verksamheten. Biomedicinska analytikern och embryologen Fatma Gülen Yaldir medverkar i alla steg – från att rekrytera donatorer till att bevaka befruktningsprocessen och återföra eller frysa embryon och könsceller. ”Det känns väldigt meningsfullt”, säger hon.
På Reproduktionscentrum vid Akademiska sjukhuset i Uppsala genomgår barnlösa par och ensamstående kvinnor utredning och behandling. Donatorer lämnar ägg eller spermier till behövande och personer som ska genomgå en medicinsk behandling som riskerar att påverka fertiliteten negativt, samt könsdysforipatienter, kan frysa ägg eller spermier för framtida bruk.
För att bli certifierad embryolog krävs en treårig internutbildning med avklarad tentamen. Flertalet medarbetare är i grunden legitimerade biomedicinska analytiker.
– Vår uppgift är att förmedla till övriga yrkeskategorier om befruktning, embryoutveckling och andra viktiga iakttagelser, säger Fatma Gülen Yaldir, som är teamledare inom laboratorieverksamheten.
Det finns flera olika laboratorier med skilda uppgifter. I det första tar man emot spermieprover för analys och förbereder nedfrysning. I det andra labbet prepareras och tvättas proven, vilket sker genom att de läggs på en täthetsgradient och därefter centrifugeras.
– Det finns alltid en viss mängd döda eller outvecklade spermier som sorteras bort.
På embryolab sker befruktningen, antingen genom att ägg och spermier läggs i en skål, eller med den så kallade ICSI-metoden (intacytoplasmatisk spermieinjektion), där en spermie injiceras i ägget. Embryon odlas i 5-6 dygn innan återföring eller nedfrysning.
– Under tiden bevakar vi odlingen för att se att cellerna delar sig i lagom takt. Det är flera kriterier som ska uppfyllas. I dag finns teknik där algoritmer räknar på detta digitalt, vilket är ett bra komplement till bedömningen, säger Fatma Gülen Yaldir.
Måste ha rätt motiv
Ett så kallat time-lapse-system tar bilder på skeendet inuti inkubatorn, en teknik som embryologen Karin Lindgren använt i sin forskning.
– Det ger oss möjlighet att övervaka processen utan att ”störa”, förklarar hon. Bilderna ligger sedan sparade och vi kan gå tillbaka och titta på dem.
Både hon och Fatma Gülen Yaldir arbetar även med rekrytering av donatorer. Eftersom mottagaren matchas utseendemässigt, exempelvis rörande ögonfärg, hårfärg och föräldrarnas härkomst, behövs ett brett urval. De intresserade intervjuas först på telefon. Personerna får inte ha ärftlig sjukdom eller någon diagnos som är oförenlig med donation. En äggdonator ska vara mellan 23 och 35 år och en spermiedonator 23–45.
– Den nedre åldersgränsen finns för att det krävs ett moget beslut, säger Fatma Gülen Yaldir. Det är viktigt att man har pratat med sin partner eftersom det kan få konsekvenser i den egna relationen. Donatorn måste ha altruistiska motiv, en del är exempelvis redan blodgivare eller har själva någon i sin närhet som fått hjälp via ivf.
Får ge upphov till sex familjer
Efter telefonintervjun bokas tid för spermieprovlämning. Om det uppfyller kriterierna får den presumtiva donatorn genomgå en psykosocial och medicinsk bedömning som görs av kurator och läkare, samt lämna infektionsprover (blod och urin). Vid läkarbesöket skriver man på samtycken till att spermierna får användas för donation. Därefter gör donationsteamet som består av embryologer, barnmorskor, kuratorer, läkare och psykiatriker en sammantagen bedömning av huruvida donatorn ska bli godkänd eller ej.
Varje donator ska lämna 40 så kallade ”portioner” och de får enligt lag ge upphov till sex, i vissa fall sju, familjer. Antalet bygger på studier där forskare bedömt sannolikheten att två donatorbarn träffas och själva bildar familj, vilket måste undvikas.
– Därför är det viktigt att man inte donerat förut, det är en viktig fråga som besvaras både i telefonintervjun och skriftligt vid läkarbesöket, säger Fatma Gülen Yaldir.
Stal prover från värnpliktiga
Spermiedonation har uppmärksammats i media det senaste året, efter att tv-programmet Uppdrag Granskning gjort flera avslöjanden om misstänkt ”stöld” av prover. I minst fem fall har män som genomgått fertilitetsutredning vid sjukhuset i Halmstad under 1980- och 1990-talet samtidigt blivit ovetande och ofrivilliga spermiedonatorer. När barnen, som kommit till genom insemination eller ivf-behandling, i vuxen ålder begärt ut uppgifter om sina registrerade donatorer har inget släktskap kunnat fastställas. Däremot har en dna-släktforskare lyckats spåra de verkliga biologiska ”upphovsmännen” – som alla deltagit i utredningar vid rätt tidpunkt för befruktning.
Samtliga var patienter till en i dag avliden läkare, som även varit verksam i Uppsala. Där har det visat sig att spermier som donerats av värnpliktiga i forskningssyfte också använts i behandling utan de medverkandes vetskap. Ett okänt antal barn har blivit till i samband med händelsen.
– Vi har pratat om det eftersom det berör universitetet och sjukhuset där vi arbetar. Men ingen av oss som jobbar här var med på den tiden. De flesta var inte ens födda, säger Fatma Gülen Yaldir.
För dagens embryologer framstår den hantering som beskrivs i programmen som ”ofattbar”.
– Man känner med de drabbade, och blir förbannad. Vi har ett helt annat tänk i dag. Det finns lagar och regler som förhindrar att något liknande händer och all forskning ska först godkännas av etikprövningsnämnden. Det ska vara noga specificerat hur spermierna används, lagras och destrueras. Deltagarna har också möjlighet att dra tillbaka sitt samtycke, säger Karin Lindgren.
Brist efter pandemin
Enligt Uppdrag Granskning tog läkarna kontakt med de värnpliktiga med ett erbjudande om att hjälpa forskare att hitta nya metoder och öka kunskapen om assisterad befruktning. För varje prov som lämnades betalades 50 kronor, ett tacksamt tillskott till den magra dagersättningen. I dag finns ingen sådan uppsökande verksamhet. Däremot genomförs tidvis informationskampanjer i rekryteringssyfte. Men systemet bygger på frivillighet och att donatorerna själva hör av sig till mottagningen.
– I dagsläget har vi brist på donatorer av ägg och spermier. Pandemin med minskat inflöde av donatorer har självklart gjort att vi ligger lite back. Detta i kombination med den ökade efterfrågan på IVF-behandlingar som följde pandemin ökar på bristen, säger Karin Lindgren.
Som biomedicinsk analytiker är Fatma Gülen Yaldir delaktig i alla moment: analys, ägguttag, befruktning och återinsättningen eller frysning. Medarbetarna roterar mellan arbetsuppgifterna, vilket skapar variation. För att förhindra att spermier och ägg förväxlas dubbelkollas identiteten vid flera tillfällen, och dokumenteras.
– Det är vårt ansvar att inga olyckor händer. Någon förväxling har hittills aldrig skett här, men man har hört att det hänt enstaka gånger på andra håll i världen. Det vore en mardröm!
För henne innebär den största glädjen att komma till jobbet och se att ett ägg blivit befruktat.
– Det känns meningsfullt. Vi är väldigt stolta över att verka inom reproduktionsmedicin och jag skulle inte vilja jobba med något annat!