Problemen kvarstår fem år efter patologiutredningen
För fem år sedan presenterades patologiutredningen som skulle ge svar på hur krisen inom patologin skulle lösas. Efter det har inte speciellt mycket hänt. Fortfarande är väntetiderna för att få svar på exempelvis cancerprover väldigt långa på sina håll.
Då som nu är bristen på välutbildad och kompetent personal på patologilaboratorierna det i särklass största problemet.
Nyligen kritiserades exempelvis patologiverksamheten vid universitetssjukhuset i Linköping av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, för att inte ha tillräckligt med kompetent personal.
Väntade fem månader på cancerbesked
Kritiken kom efter att tillsynsmyndigheten granskat ett ärende där en kvinna tvingats vänta i mer än fem månader på svaret från ett vävnadsprov. När svaret väl kom visade det sig att förändringen var godartad. Men det hade kunnat vara cancer, vilket kvinnan oroade sig för under den långa väntetiden.
I sitt svar till Ivo förklarade verksamhetschefen att svaret dröjt så länge eftersom det saknats personal för att hinna med analyser och ge svar inom rimlig tid.
Det var just den här typen av problem som patologiutredningen skulle hjälpa till att lösa.
– Men efter det hände tyvärr inte så mycket, säger den numera pensionerade läkaren och förre sjukhuschefen Marie Beckman Suurküla som ledde utredningen.
Specialistutbildning saknas fortfarande
Ett av de förslag som fördes fram var specialistutbildning för biomedicinska analytiker. Men fortfarande är det bara Örebro som erbjuder en masterutbildning för yrkesgruppen. Någon reglerad specialistutbildning på samma sätt som sjuksköterskorna har finns inte.
– Man kan inte lägga ett utbildningsansvar på Örebro universitet och vår laboratorieverksamhet för hela Sverige. Det måste finnas en organisation för det. Alla utbildningsorter är beredda att starta specialistutbildningar för biomedicinska analytiker, men då måste Socialstyrelsen reglera dessa. Och det har man ännu inte varit beredd att göra.
Det säger Agneta Colliander, biträdande verksamhetschef för laboratoriemedicinska kliniken i Örebro och ordförande i biomedicinska analytikernas yrkesorganisation IBL.
”Det är beklämmande”
IBL och Vårdförbundet har länge krävt att det inrättas specialistutbildningar för biomedicinska analytiker. Så sent som i våras uppvaktade de social- och utbildningsdepartementen för att föra fram sina synpunkter. Men när regeringen i juli i år meddelade att man tillsatt en utredare för att se över specialistutbildningarna inom vården fanns biomedicinska analytikerna inte med.
– Det är beklämmande. För att få någonting att hända måste det bli ett tryck från laboratorierna. IBL kommer därför att skriva till alla verksamhetscheferna, säger Agneta Colliander.
Få sökande
Utredaren förslog också högre löner, vilket tack vare bristen på biomedicinska analytiker faktiskt blivit verklighet i vissa landsting. Men det har knappast lett till att fler söker sig till biomedicinska analytikerutbildningarna. Några år efter utredningen steg antalet något, men på senare tid har ansökningarna minskat igen.
– Vi måste sticka ut hakan och visa att det här är ett fantastiskt och attraktivt yrke. Varför skulle annars ungdomarna välja ett, som de tycker, låglöneyrke när de kan välja något annat naturvetenskapligt jobb där de kan få högre löner, säger Agneta Colliander.