Uppdraget som studenthandledare gav Amrah passion för pedagogik

Biomedicinska analytikern Amrah Heikkinen har gjort ett masterarbete om studenters reflektioner under vfu. Nu siktar hon på att doktorera i pedagogik.

Hon är född på Madagaskar och uppväxt i en diplomatfamilj som flyttade världen runt. Amrah Heikkinen har en minst sagt brokig bakgrund. Som 18-åring valde hon att bosätta sig i Afrika och studerade laboratoriemedicin med inriktning mot parasitologi vid universitet i Khartoum i Sudan. Där arbetade Amrah också för Läkare utan gränser.

− Men det är inte lätt att leva som ensam kvinna i Afrika, så jag flyttade till Sverige där mina föräldrar redan bodde sedan en tid och ganska snart förstod jag att det var här som jag hade min framtid, berättar hon.

Även om Amrah genom åren lärt sig flera olika språk var svenska nytt för henne. Bra lärare och jobb inom äldreomsorgen gjorde att det ändå gick snabbt att komma in i språket.

− När jag hade läst svenska upp till akademisk nivå kom jag in på utbildningen för biomedicinska analytiker på Karolinska. Det kändes som att det var lika bra att gå hela utbildningen även om jag hade med mig mycket från mina tidigare studier. Jag ville förstå allt från grunden och lära mig om hur det fungerar i Sverige.

Saknade kontakten med patienter

Första jobbet fick Amrah Heikkinen på Klinisk kemi vid Danderyds sjukhus där hon haft sin praktik. Men det var något som inte stämde.

− Jag saknade patientkontakt. Jag hade nog inte förstått hur lite kontakt med patienter man har som biomedicinsk analytiker i Sverige.

Amrah sökte sig till Närlab, Karolinska universitetslaboratoriets provtagningstjänst. Där fick hon ta prover på patienter, analysera dem och skicka svar. Och så blev hon studenthandledare.

− Jag upptäckte snabbt att jag gillade det och gick kurser för att lära mig mer om återkoppling, bedömning och hur man stödjer studenterna. På utbildningen för biomedicinska analytiker finns ju ganska många som har utländsk bakgrund och jag märkte att jag var bra på att nå dem, att stötta dem och bygga upp deras självförtroende.

Amrah berättar att hon också lyckades få bra kontakt med studenter som hade någon form av funktionsnedsättning som autism och asperger.

− Det gjorde mig så glad att få vara en del av deras utveckling. Det är människor som är så smarta, men som kan få svårigheter när de ska passa in i arbetslivet och i miljöer där de behöver interagera med andra. Men med rätt hjälp går det bra för dem och de är otroligt duktiga på att analysera, vi behöver verkligen dem och deras förmågor på labben.

Analyserade reflektionsloggböcker

Arbetet som handledare och de fina omdömen hon fick av studenterna sporrade Amrah Heikkinen att ta tjänstledigt och läsa en master i pedagogik. I examensarbetet har hon analyserat reflektionsloggböcker från åtta biomedicinska analytikerstudenters vfu under sista terminen.

− När jag skulle skriva mitt examensarbete föreslog min tidigare lärare Jenny Flygare att jag skulle göra en analys av loggböckerna, berättar Amrah.

Studenterna har haft sin verksamhetsförlagda utbildning på olika laboratorier, men oavsett vilken arbetsplats de var på visar Amrahs analys att det finns tre återkommande teman för reflektionerna: kvalitetssäkring, interaktion och yrkesprofessionen.

− De skriver mycket om hur de ska säkerställa att provsvaren är riktiga, vilka kontroller de har, hur de hanterar proverna och tolkar svaren. De beskriver hur de interagerar med handledaren och kollegorna, men även med apparaterna som nästan blir som kompisar och den frustration de känner när de inte får det svar de förväntat sig.

Kan sakna handgripliga moment

När det gäller professionen reflekterar studenterna över värdet av arbetet som de gör, att det finns läkare och patienter som väntar på deras provsvar. De känner att de är en viktig del av vårdkedjan. Studenterna skriver om att de ofta försöker påminna sig om de människor som finns bakom varje prov. Att vara medveten om det och att samtidigt inte gå in för djupt i den känslan så att det påverkar själva arbetet negativt är något de reflekterar över.

De noterar också att deras yrke har automatiserats mycket. Det har avlastat dem från mer handgripliga moment som till exempel pipettering. Det är något som de kan sakna, men samtidigt tycker de att automatiseringen höjer kompetensen hos biomedicinska analytiker.

I loggböckerna har Amrah Heikkinen kunnat följa hur studenterna utvecklas i sin roll under de fyra veckorna de är på sin vfu. Från början är de förvirrade och osäkra, men blir sedan alltmer positiva, självsäkra och förstår sin plats i laboratoriet.

Att reflektera innebär att gå djupare in i en händelse och beskriva vad som hände.  Värdera och analysera erfarenheten. Hur gick det? Hur hanterade jag situationen? Om det inte blev som det skulle, vilka lärdomar kan jag dra? Hur gör jag nästa gång? Syftet är att hjälpa studenterna att reflektera och ta ansvar för sitt eget lärande. Att kunna reflektera ses som en färdighet som är viktig både under utbildningen och senare i yrkeslivet.

Drömmer om att doktorera

Ingen granskar reflektionsloggböckerna utan studenterna skriver dem helt och hållet för sig själva. Däremot så fungerar loggböckerna som underlag för de muntliga reflektioner som studenterna har regelbundet med sina handledare.

− Reflektion uppfattas fortfarande som något diffust. Man tycker att läkare och sjuksköterskor behöver det för att de arbetar med patienter, men behövs det även för biomedicinska analytiker? Min analys visar att reflektionsmodellen fungerar även för dem och man kan se att de har koll på sådant som är viktigt för biomedicinska analytiker, säger Amrah Heikkinen.

I loggböckerna har studenterna inte skrivit om negativa upplevelser under sin vfu eller att de skulle haft problem som de inte kunde lösa.

− Men bara för att de inte skrivit om det betyder det inte att allt har varit bra. Framöver skulle jag vilja intervjua studenter för att fånga upplevelser som de inte skriver om. Min dröm är att kunna fortsätta jobba med de här frågorna i en doktorsavhandling.