Ett stödjande samtalska inte vara planlöst

Counselling är ett ramverk för stödjande samtal. Förutsättningen är att den stödsökande vill ha stöd och känner förtroende för sin samtalspartner.

1 december 2010

Metoden praktiseras på många sätt — och av många. Ofta omedvetet. Counselling betyder stödsamtal och nyligen gav bokförlaget Gothia ut den första svenska boken i ämnet. En av författarna är Thérèse von Braun, forskare vid Högskolan i Gävle.?

— En mikrovariant kan vara att en patient kommer till vården för att få hjälp med fysiska symtom och sedan nämner något om sin livssituation. Vårdgivaren lyssnar och ger empatisk respons — och det kan vara det som behövs. ?

Thérèse von Braun beskriver metoden som ett ramverk för det stödjande samtalet; en teoretisk verktygslåda så att inte samtalet blir vad det blir utan någon plan.??

Förutsättningen för att det ska vara counselling, stödsamtal, är att initiativet kommer från den stödsökande. Det är också den stödsökande som ska välja vem hon eller han vill samtala med. Utan förtroende blir det inget stödsamtal.?

— Det innebär att vårdgivaren, eller socialarbetaren, inte kan ”pracka på” ett erbjudande om stödsamtal. För att det ska anses vara counselling måste den stödsökande vara ett agerande subjekt i sin egen tillvaro, säger Thérèse von Braun.?

Viktigt är också att stödgivaren inte ger råd om hur den stödsökande ska leva sitt liv. ?

— Sådana råd kan påverka den stödsökande att ta beslut som hon eller han inte är mogen att ta, och det går emot en av grunderna i counselling; att samarbeta med den stödsökande.?

Thérèse von Braun pekar också på det dilemma som stödgivarens dubbla roller kan innebära. Oavsett om man är chef, socialsekreterare eller sjuksköterska kan det uppstå situationer då det den stödsökande berättar kan användas emot henne eller honom.?

— Då måste man vara tydlig och vid rätt tidpunkt förklara att man bryr sig, men kan vara tvungen att bryta förtroendet och agera.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida