”Ibland är det rätt att peka med hela handen”
Biskop Lennart Koskinen har pratat etik med Vårdförbundets chefsmedlemmar på Gotland. Men egentligen tycker han inte att etik är något som går att lära ut. Bara att lära in.
Lennart Koskinen pratade om de olika slag av ledarskap som finns, från det auktoritära till det värdebaserade. Inget behöver vara fel, ibland kan det faktiskt vara det enda rätta att peka med hela handen. Men det viktigaste är ändå det finns vissa grundläggande värderingar, som chefen/ledaren är bärare av och personifierar.
Och att den etiska kärnan är beständig.
–?Du ska vara som en persika. Söt och god på ytan, men med en hård kärna, sa Lennart Koskinen.
Vari består då den hårda persikokärnan? I?Lennart Koskinens värld är det de grundläggande kristna värdena: gör mot människorna vad du vill att de ska göra mot dig. En levnadsregel som man kan hitta i de flesta världsreligioner. Men ibland kan verkligheten vara förvirrande:
–?För mig är tio Guds bud viktiga. Men de räcker inte alltid – var hittar jag vägledning om hur jag ska förhålla mig till hybrid-dna i dem?
Vårdförbundets vice ordförande Lisbeth Löpare Johansson framhöll vikten av att diskussioner om etik finns i vårdens vardag.
–?Jag är rädd att de ibland flyttar in i finrummen, sa hon. Det finns ett etiskt kraftfält i vården – den är en värdebaserad verksamhet från människa till människa.
Hon presenterade Vårdförbundets idé om Etik och ledarskap. Ledarskapet är så mycket vidare än att bara leda personal, det handlar om patienter, anhöriga, ja, hela samhället.
–?Vårdens ledarskap är grundat på värderingar. Egentligen borde man redan i anställningsintervjun få en fråga om sina värderingar – och hur man vill utveckla dem, sa Lisbeth Löpare Johansson.
Hon berörde också ekonomin. Som ledare har man naturligtvis ansvar för ekonomin.
–?Men kom ihåg: den är inte vårdens mål!
Ann-Charlotte Loréhn är medicinskt ansvarig sjuksköterska i Gotlands kommun. Hon tyckte att de båda inledarna förmedlade hopp.
–?Det känns bra, sa hon. Men det måste finnas mer tid för de här samtalen!
Kristina Westerqvist Hellgren är verksamhetschef på en privat vårdcentral. Hon beskrev ett dilemma: När människor har valt en privat vårdcentral tror de att de kan beställa vård.
–?Då gäller det att ha tid att bemöta de förväntningarna.
En tid som hon i och för tycker att hon har. Det har däremot inte Ann-Kristin Forsman, barnmorska på Visby lasarett. Men hon förmedlade ett tips:
–?Jag har en låda med lappar om etiska problem. Vid varje arbetsplatsträff drar vi slumpmässigt en lapp och ägnar tio minuter åt att reflektera över det som står på lappen.
Och Lisbeth Löpare Johansson hakade på:
–?Tio minuter är inte så mycket. Men det gäller att se till att de där minuterna verkligen blir av. Det är ledarens roll att se till att det blir så.
Så böljade samtalet vidare. Hur hanterar vi de kulturella konflikter som så ofta uppstår i vården; inte bara mellan människor med olika etnisk bakgrund utan också mellan till exempel äldre och yngre? Vad spelar könsrollerna för roll? Hur bevarar man patientens integritet i ett litet samhälle som Gotland, där ”alla känner alla”.
–?Det är viktigt att etiken börjar i de små vardagliga sammanhangen, sa Sirpa Lindh.
Och Lennart Koskinen höll med:
–?Samtalet är viktigt när det dyker upp. Men det är viktigt att det kopplas till en etisk teori. Annars är det som att försöka köra sig loss ur lös snö. Först när man sandar kommer man loss.
(Detta är en artikel ur tidningen Liv nr 5/09.)