Larmbågar är inte lösningen
Våld mot personal har ökat och allt fler anlitar väktare. Men roten till det onda är besparingar, visar forskning. Det ställer krav på chefen.
Det finns ett klart samband mellan det ökande våldet och besparingar inom vård och omsorg. Där man har skurit mest syns den största ökningen. Det förklarar Sofia Wikman, forskare på kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet, som nyligen har disputerat på en avhandling om hot och våld i arbetslivet.
Hennes studier visar bland annat att det är våld mot personal inom kvinnodominerade yrken som vård och omsorg som har ökat mest.
Hon ser också att det har blivit vanligare att betrakta våld som ett problem som ska lösas av polis och rättsväsende.
— Det kan vara frestande, både för politiker och för chefer, att visa sig handlingskraftiga genom att installera larmbågar och tillkalla polis eller vakter. I stället borde chefer genomlysa verksamheten ordentligt och inte tveka att göra arbetsskadeanmälningar till Arbetsmiljöverket, säger Sofia Wikman.
En bättre arbetsmiljö behöver inte kosta mer än larmbågar och vakter, påpekar hon. De våldsutsatta själva tror också mer på högre bemanning för att minska våldet.
Sofia Wikman tror att de kan vara fler än vad som framkommer i studier och rapporter.
— Att utsättas för våld kan vara skuldbeläggande och därför rapporterar inte alla vad som har hänt. Men en chef har alltid ansvar för arbetsmiljön och bör skaffa sig så mycket information så att hon eller han känner till hur det fungerar ute på golvet.
Ett sätt hon nämner för en chef att dämpa skuldkänslor är att göra tydligt att hot och våld på arbetet inte är en fråga om bemötande utan en fråga om arbetsmiljö.