På väg mot ledningshaveri?

På väg mot ledningshaveri?
Marie Ellmin

Chefsavhoppen på Akademiska sjukhuset i Uppsala har fortsatt. Nu rycker landstingsledningen ut med förbättringsarbete och personalen ska få säga sitt.

1 december 2010

På kort tid har flera chefer på Akademiska sjukhuset sagts upp eller hoppat av sina uppdrag. Efter att även sjukhus­direktören, Marie Beckman Suurküla, meddelat sin avgång presenterade landstingsledningen en plan för att vända utvecklingen. En förbättringsgrupp ska tillsättas och i fokusgrupper ska personal från samtliga divisioner få säga sitt. ?

”Ju längre bort från vården man befinner sig, desto lättare är det att fatta tokiga beslut.” Den slutsatsen drar Kristina Lundmark, före detta avdelningschef för akut- och rehabiliteringsdivisionen, som sparkades efter att ha gått emot divisionschefen på ett upprört personalmöte.??

Sedan hon så dramatiskt blev uppsagd har verksamhetschefen lämnat sitt uppdrag för att han ansåg att arbetssituationen var orimlig. Lite senare gick divisionschefen för att han inte längre hade medarbetarnas förtroende. Kristina Lundmark ser deras avgångar som något av en upprättelse. ?

— Det visar att det inte går att i längden få en hel personalgrupp att gå emot det de tror på — bara genom att hota med avsked, säger hon.?

Kristina Lundmark håller med Agneta Wiberg, ordförande för Vårdförbundets avdelning i Uppsala, som säger att sjukhusledningen inte ser sjukhuset som en helhet längre. Indelningen i sju divisioner, var och en med sin egen ledning, har lett till att Akademiska har utvecklats mot sju småsjukhus. Men Kristina Lundmark anser också att sjukhusledningen tänker för mycket i köp- och säljtermer.?

— Akuten och psykiatrin ger vård till länets egna invånare. Där produceras ingen högspecialiserad vård som går att sälja till andra regioner och landsting. Därför ses den inte som så fin.?

Bland andra sjuksköterskor på akut- och rehabiliteringsdivisionen varierar intrycken. Helena Wengström-Nymark arbetar halvtid som patientsäkerhets-samordnare och tycker att ordet ”kaos” är för starkt.?

Hon förstår inte att något landsting har råd att inte prioritera patient­säkerheten, som kostar mycket när den brister. ?

— De borde stanna upp och fundera över vad stress och dåliga bedömningar kostar. Om vi kunde åtgärda det skulle vi spara mycket, både pengar och frustration. Jag kan misstänka att det inte diskuteras med politikerna, och jag förstår inte varför.??

Inte heller Marie Ellmin, sjuksköterska på akutmottagningen, känner igen sig i mediebilden av sjukhuset. Läkare och sjuksköterskor på akuten är inte lika kompetenta som förr, säger hon. Men det beror på hög personalomsättning tidigare i år.?

— Vi hade en poängmodell som kompenserade oss för obekväma arbetstider och blev lovade en ny, men fick den inte. Det har gjort att vi har haft svårt att behålla och rekrytera personal.?

Är hon frustrerad över något så är det bristen på vårdplatser som gör att patienter skrivs hem för tidigt — och snart är tillbaka på akutmottagningen. Omorganisationer däremot har Marie Ellmin vant sig vid med åren. ??

Birgitta Gustafsson Ekbom, sjuksköterska och klinisk adjunkt, känner däremot igen sig i den dramatik som beskrivs. Hon har arbetat på Akademiska sjukhuset sedan 1968.?

— Jag har aldrig varit med om maken till dålig organisation och toppstyrning. Det finns inga pengar till personalen som gör järnjobbet och många slutar för att de inte orkar mer.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida