flykten från landstingsvården

Personalchefen oroas inte av personalomsättningen

Personalchefen oroas inte av personalomsättningen
Lena Hadad, personalchef på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

"All förändring innebär motstånd. Vi försöker på alla sätt se till att man får en dräglig tillvaro och en sjyst arbetsmiljö", säger Akademiska sjukhusets personalchef om den kritik som riktas mot sjukhusledningen.

Vårdfokus berättade tidigare i dag att Uppsala har den högsta andelen av sjuksköterskor som lämnar vården, jämfört med övriga landsting. Majoriteten av länets sjuksköterskor jobbar på Akademiska sjukhuset, där stora grupper slutat det senaste året i protest mot försämrade arbetstider.

Lena Hadad är HR-chef på Akademiska sjukhuset. Hon känner inte igen sig i de siffror Vårdfokus tagit fram. Hon berättar att personalomsättningen bland sjuksköterskor på sjukhuset legat stabilt kring 10 procent de senaste åren. Det är dock fortfarande högt i jämförelse med andra landsting.

– Jag kan inte kommentera om vi ligger bra till eller inte, då måste man titta på förutsättningarna i respektive region. Det krävs en omvärldsanalys för att kunna säga om det är bra eller dåligt.

”En svår fråga”

De sjuksköterskor som säger upp sig får genomföra ett avslutningssamtal med sin chef. Men för att bättre förstå varför personalen väljer att sluta fylls nu en anonym enkät i.

– Under våren kommer vi att summera höstens enkäter. Vi kommer då få en betydligt bättre bild av varför det ser ut som det gör och vilka fortsatta åtgärder vi kommer att vidta, säger Lena Hadad.

Är du nöjd med att ni har en personalomsättning på cirka 10 procent?

– Det är en svår fråga, det beror på var man står någonstans i sin verksamhet.

Men 10 procent innebär att var tionde person slutar varje år…?

– Du försöker hitta enkla svar på svåra frågor. Man behöver titta på åldersfördelning, hur man rör på sig och varför man rör på sig. Man behöver titta på om det är några verksamheter som sticker ut med hög personalomsättning, för det ser olika ut. Allt det här behöver man analysera innan man bara tycker att 10 procent är högt eller lågt.

Har ni i några år haft en tioprocentig omsättning utan att veta varför?

– Vi har en samlad bild, men den förändras hela tiden. De siffror och analyser som samlats in tidigare kanske inte besvarar dagens frågor. Som sagt jobbar vi på detta nu med enkäter och avgångssamtal, som kommer ge oss en del svar under våren.

Svårt att återbesätta tjänster

I Akademiska sjukhusets årsrapport för 2015 är analysen av situationen mer rakt på sak. Där står följande:

”Under året har det funnits kapacitetsproblem, främst avseende sjuksköterskor inom operations-, anestesi och intensivvårdsverksamheter, men även vissa slutenvårdsavdelningar har haft problem med personalomsättning och svårigheter att återbesätta tjänster.”

Lena Hadad menar dock att analysen inte har någon koppling till personalomsättningen. I stället handlar det om att sjukhuset ökade sin produktion med närmare fem procent under 2015.

– Det innebär att vi behöver fler sjuksköterskor, samtidigt som vi strävar efter att utöka antalet sjuksköterskor per vårdplats. Det är det som har skett. Vår uppfattning är att vi under de senaste åren har haft en relativt stabil personalomsättning inom intensiv- operation och anestesivård.

Hur är det med slutenvårdsavdelningarna, som nämns i samma stycke i årsrapporten?

– Jag har inga exakta siffror på det, eftersom det handlar om ganska många avdelningar. Men inom slutenvåren kan vi se att det finns viss rörlighet och utmaningar med återbesättningen. Dels för att det finns ett stort behov på hela arbetsmarkanden, vi konkurrerar med den privata sektorn och andra landsting i närheten. Det är inte brist på nyexaminerade sjuksköterskor, utan på erfarna sjuksköterskor inom slutenvården.

Motstånd mot förändring

När det gäller kritiken mot annonsen i Dagens Nyheter, där det står att Akademiska investerar mycket i sina intensivvårdssjuksköterskor och att många stannar kvar länge, vidhåller Lena Hadad att det är en korrekt bild som återges. Hon menar att personalomsättningen där varit relativt stabil under åren.

Flera sjuksköterskor har sagt upp sig i protest mot arbetstiderna. Det tyder väl på ett missnöje?

– All förändring innebär motstånd, det blir ett visst missnöje. Vi försöker på alla sätt och vis se till att man får en dräglig tillvaro och en sjyst arbetsmiljö.

Du upplever att ni har en sjyst och dräglig arbetsmiljö?

– Det finns alltid saker att förbättra.

Vad tänker du om att företroendevalda på Akademiska är kritiska till er personalpolitik och att ni inte lyssnar på personalen?

– Om de tycker på det viset, så är det en tråkig bild av ledningens arbete kring personalpolitiken som förmedlas.

Ska förhandla lokalt

Du känner inte igen er i att ni är dåliga på att lyssna till medarbetarna?

– I förändringsarbetet krävs alltid en viss lyhördhet för vad som är möjligt att göra och i vilken takt man ska göra saker. Men när en part väljer att säga upp de kollektiva avtalen behöver man vidta åtgärder för att mildra den förändringen. Jag har förhoppningar inför framtiden om att vi ska kunna landa i någonting med den nya styrelsen på Vårdförbundet lokalt.

– Jag är glad att det nu finns en principiell överenskommelse på central nivå om nattarbetstider. Utifrån det har vi pratat med Vårdförbundet lokalt om att vi ska sätta oss ner och diskutera den lokala tillämpningen.

Kommer ni ändra arbetstiderna redan i år?

– Jag kan inte ta ut det i förskott. Vi har i alla fall för avsikt att hitta vägar tillsammans med Vårdförbundet. Huruvida vi landar i ett avtal återstår att se. Ett avtal kräver två parter.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida