Sparkrav vånda för chefen

Sparkrav vånda för chefen
Tungt besked. Vårdenhetschefen Britta Lindblom tvingades berätta för åtta barnmorskor att de inte fick fortsätta som vikarier. ”Bland det värsta jag har gjort”, säger hon. Foto: Conchi Gonzalez

Britta Lindblom hade inte en budget i balans och tvingades säga upp kompetenta barnmorskor som varit vikarier i mer än ett år.

3 april 2012

”Det var förfärligt — bland det värsta jag har varit om under alla mina år som chef”, säger vårdenhetschefen Britta Lindblom om samtalen som hon var tvungen att ringa strax före jul. Det var då hon och hennes chefskollega berättade för åtta barnmorskor och åtta undersköterskor att deras vikariat på Östra sjukhusets förlossningsenhet inte skulle förlängas.

— Arbetet är en stor del av våra liv och att få besked om att ens anställning upphör drabbar så hårt. Många grät och undrade hur de skulle kunna betala sina lån och om de skulle vara tvungna att flytta. Jag har aldrig varit med om något liknande, säger Britta Lindblom.

Hösten förra året meddelande ledningen för Sahlgrenska universitetssjukhuset att 250 miljoner kronor skulle sparas under 2012. Lösningen blev totalt anställningsstopp för alla enheter som inte hade en budget i balans. Alldeles oavsett patienttryck eller typ av verksamhet — den chef som inte kunde presentera en budget i balans fick i uppdrag att göra sig av med sina vikarier.

Det kunde inte Britta Lindblom. Verksamheten där hon är vårdenhetschef omfattar förlossning, två bb-avdelningar och en öppenvårds­mottagning.

Normalförlossningen och bb på SU/Östra har landets tredje största förlossningsenhet och tar emot 5 000 födande kvinnor per år.

— Det är just kvinno- och barnsjukvården som dras med stora underskott, så de drabbas hårt av anställningsstoppet. Det är svårt att beräkna kostnader för förlossningar och frågan är om vi får rätt betalt för förlossningsvården, säger hon.

Personalen har i debattartiklar varnat för de medicinska riskerna besparingarna för med sig. En tydlig konsekvens på förlossningen är att barnmorskor och undersköterskor inte längre kan ge förstagångsföderskor kontinuerligt stöd.

— Tidigare fanns en barnmorska eller en undersköterska hos kvinnan när hon var öppen sex centimeter. ”Får endast lämnas ensam kortare stunder”, står det i våra riktlinjer. Det måste vi göra avkall på nu och det betyder ökad risk för rädda förstföderskor — med allt vad det för med sig av ökat behov av medikament och krav på kejsarsnitt.

Dessutom, påpekar hon, en första­gångsförlossning som slutar bra ökar chansen för att kvinnan kommer tillbaka som en trygg omföderska.

Anställningsstoppet på Sahlgrenska innebär att vikariat inte får förlängas och att vikarierna erbjuds timanställning i en nyinrättad bemanningspool. ”Vi säger inte upp någon”, har det hetat från sjukhusledningen. ”Må så vara”, kommenterar Marita Tenggren, Vårdförbundets ordförande i Västra Götaland. Men att tvingas göra sig av med vikarier slår lika hårt som att förlora fast anställda.

Sjukhusledningens beslut om sparbetinget, och vad som följer på det, ska ta sig igenom fyra chefsnivåer innan det når medarbetare och patienter. Sjukhusdirektören berättar för områdescheferna, som ställer sina frågor och göra sina tolkningar, och i sin tur berättar för verksamhetscheferna, som berättar för vårdenhetscheferna — som ska göra verklighet av besluten.

— Vårdenhetscheferna får skit uppifrån för att de inte håller budgeten, men de får aldrig vara med i de rum där den diskuteras, säger Marita Tenggren.

Sedan är det vårdenhetscheferna som ska meddela personalen hur sparbetinget drabbar, men inte heller i de diskussionerna får de vara med. Ändå kan de inte skylla ifrån sig och säga: ”Det får stå för ledningen”.

Men även om Britta Lindblom skulle vilja ställa någon till svars kan hon knappast det. Alla är utförare och har en beställare över sig i dagens sjukvård. Personalavdelningen får order från ledningen och ledningen från politikerna. ”Så vem ska man skälla på”, frågar hon sig.

Hennes behov av att skälla är fullt begripligt för Elisabeth Flygare, fackligt förtroendevald för Vårdförbundets chefsmedlemmar på Sahlgrenska universitetssjukhuset. ”Det ska fan vara chef inom sjukvården i dag”, säger hon. Första linjens chefer kläms inte bara uppifrån. Det är de som får ta smällarna när sparkraven orsakar vårdköer, överbeläggningar och personal som är så slutkörd att de går hem och gråter.

Britta Lindblom anar ändå ett litet ljus i tunneln. Personalens oro över patienternas säkerhet har nått ledningen, och nu ska hon träffa verksamhetschefen för förlossningen för att se om det går att omvandla några timanställningar till vikariat igen.

— Det är en öppning. Som det ser ut nu kommer jag att kunna meddela tre personer att de får tillsvidareanställningar.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida