Letar bevis på labbet: ”Klart att det tar oss hårt”

I tunna små bitar skär Frida Juhl, biomedicinsk analytiker, i hjärtväggen. Vid Rättsmedicinalverket i Lund ser hon och hennes kollegor en annan sida av det som i offentligheten ofta reduceras till statistik: självmord, skjutningar och arbetsplatsolyckor.

I människan är det en varm, pulserande muskel, i sånger ett rum för längtan.

Inne på Rättsmedicinalverket i Lund består ett hjärta av fyra små ljusbruna bitar i en plastburk med formalin som Frida Juhl, biomedicinsk analytiker, har framför sig på beskärningsbordet. Intill delar av hjärtvägg, hjärtvalv och hjärtkammare ligger bitar i nyanser av brunt: lunga, lever och pankreas (bukspottskörtel). 

Med pincett plockar Frida Juhl ut bitarna, sköljer dem i vatten, synar dem noggrant under lampan. 

– Den vävnadsbit vi nästan alltid brukar börja med att snitta är hjärtat, berättar hon och skär försiktigt med skalpell en bit hjärtvägg och placerar den i en kassett.

Frida Juhls uppdrag består i att utifrån beställningar från polis, åklagarväsende och domstol undersöka vävnaden i de avlidnas organ för att myndighetens rättsläkare sedan ska kunna fastställa dödsorsaken. Vid minsta misstanke om brott ska dödsfall genomgå denna process. Ibland assisterar de biomedicinska analytikerna rättsläkarna, och kan vara med vid själva obduktionen. I regel får de dock bitar av obduktionsvävnad. Beroende på fallet tittar de mer på vissa vävnadsbitar. Rör det sig om en hjärtinfarkt, tar de exempelvis ett tiotal hjärtbitar för analys.

Frida Juhl lägger de formalininbäddade bitarna i numrerade kassetter, som hennes kollega Samuel Leino-Renlund placerar i en maskin, där de dräneras på vatten. 

Livsöden bakom fallen

Ingen av de båda kollegorna känner obehag inför vävnadsbitarna. Däremot kan de beröras starkt av fallen. 

För varje dödsfall de får in har de först fått ett par raders information, så att de vet vilka vävnadsbitar de ska titta extra på och vilken specialfärgning de ska använda. Det kan handla om allt från trafikolyckor och skjutningar till arbetsplatsolyckor eller självmord. 

– Här ser vi hur vanligt det är med människor som legat ensamma i hemmet, döda, utan att bli upphittade, säger Frida Juhl. 

Det har alltid gjort ont i hjärtat när barn kommer in.

Frida Juhl, biomedicinsk analytiker.

Särskilt berörs de när de hanterar ett litet barn som avlidit. Ofta handlar det om plötslig spädbarnsdöd, som var mycket vanligare förr, då Samuel Leino-Renlund började vid Rättsmedicinalverket för 27 år sedan.

– Det har alltid gjort ont i hjärtat när barn kommer in. Men första fallet jag hanterade här efter min mammaledighet var särskilt svårt, säger Frida Juhl, som har en son på ett år och åtta månader.

Fall av spädbarnsdöd är numera tack och lov färre. Däremot får de ofta in självmordsfall bland unga.

– Det är jobbigt. Det är något som det knappast talas om i samhället, mer än i form av statistik. Här får vi det så gott som dagligen, säger Samuel Leino-Renlund. 

Man tänker att alla de här unga människorna hade kunnat få hjälp. Men inte fick det.

Frida Juhl, biomedicinsk analytiker.

Frida Juhl nickar allvarligt.

– Man tänker att alla de här unga människorna hade kunnat få hjälp. Men inte fick det, säger hon.

Särskilt omsorgsfull

Att lägga särskilt stor omsorg i arbetet blir ett sätt för Frida Juhl att kanalisera det svåra i att hantera extra känsliga fall.

– Jag känner att jag ska göra särskilt perfekta bitar, ännu finare snitt. Jag är självklart noggrann när det gäller alla fall. Även om det är vävnad du har framför dig, är det alltid en människa, säger hon medan hon tar de vävnadsbitar som dränerats och lägger dem i smält paraffin.  

När bitarna stelnat på en kylplatta skär hon dem i tunna snitt. Med en spak för Frida Juhl beskärningsmaskinens kniv mot hållaren, där hon placerat en kassett med en bit hjärtvägg. Hon skalar av paraffin och vävnad i grövre snitt för att i nästa steg finsnitta skivor så finbladiga som 3,5 tusendels millimeter. Spindelvävstunna blad, som hon sedan placerar på ett objektsglas, som värms på en platta. I värmen sträcks snittet med hjälp av paraffinet med ut så att det blir helt slätt och färdigt för analys.

Personal stannar kvar

Frida Juhl är en av tre biomedicinska analytiker vid Rättsmedicinalverket i Lund, där hon har en halvtidstjänst som hon kombinerar med att jobba deltid på patologilaboratoriet vid Skånes universitetssjukhus strax intill.

– Här är inte samma stress som vid en stor organisation som patologen, där arbetet är mer fabriksmässigt. Här styr vi själva hur vi lägger upp vårt arbete.

De upplever sällan hög stress, förutom när maskinerna krånglar. Vilket de gör den dag Vårdfokus besöker arbetsplatsen. Frida Juhls och Samuel Leino-Renlunds kollega Farivar Khademi är under stor del av vårt besök upptagen med att ringa it-support för att försöka lösa problem med en mjukvara i en maskin som normalt skriver ut kassettnummer.

Till skillnad från många andra håll i landet, råder här ingen brist på biomedicinska analytiker. Här stannar de kvar. Men läget kan ändå vara sårbart. Av ekonomiska skäl tar myndigheten inte in några vikarier.

– Om någon är sjuk eller på semester får vi jobba ensamma, berättar Samuel Leino-Renlund och går till kemikalierummet för att blanda specialfärgning för hjärta.

Färgning ger svar

Det är dags för det som både han och Frida Juhl ser som favoritmomentet i arbetet: färgningsprocessen.

Alla vävnadsbitar genomgår standardfärgning med erythromycin- saffransfärg.

Vill man dessutom analysera ett fall av exempelvis hjärtinfarkt, blandar man en specialfärgning, vars beståndsdelar finns i ett mörkt pulver, som Samuel Leino -Renlund lägger upp ur en burk på en våg i kemikalierummet. Med en liten bakform för han ner pulvret i en flaska med kemikalier, fyller på destillationsvatten och släpper ned en magnetkula, som med metallisk klang lägger sig på flaskans botten för att röra om det mörkvioletta innehållet. 

Utfällningarna av vävnaden som färgningen ger analyserar de sedan i mikroskop. 

En färgning med fettutfällning av färgningen oil red visar klarröda strimmor som spretar mot äggskalsfärgad bakgrund i mikroskopets glas. Ett tecken på att någon i detta fall troligen har dött av en fettemboli (propp) i lungorna.

Vid en färgning för hjärnbitar, som gör vävnaden kornblå, kan blödningar eller gamla skador på hjärnan i sin tur upptäckas. 

– Om ett litet barn har misshandlats kan man genom denna färgning se om det har skett flera gånger, berättar Samuel Leino- Renlund.

Något som sedan kan ligga till grund för åtal och domstol att bedöma om misshandeln pågått en längre tid, vilket kan ändra straffpåföljden.

Nära till empati

I en tredje specialfärgning syns fläckar av mörk purpur: krutstänk efter en skottskada.

På denna arbetsplats ser rättsläkare och biomedicinska analytiker en påtagligt konkret sida också av skjutningar och av skolattentat, som det som inträffade i Malmö för en tid sedan.

– Dödsoffren är unga. Det är klart att det tar oss hårt, säger Frida Juhl när vi tagit trappan ned, förbi dörren till obduktionssalen och ut genom ingången vid Rättsmedicinalverkets tegelmur. 

Vi gör allt för att anhöriga ska få ett så bra avslut som möjligt.

Samuel Leino-Renlund, biomedicinsk analytiker.

Till en början höll Samuel Leino-Renlund på att bli cynisk av arbetet, berättar han.

Nu tycker han snarare att det har gjort honom mer medveten om livets skörhet.

– Vi ser vad som kan hända, att det kan hända vem som helst, närsomhelst. Vi gör allt för att anhöriga ska få ett så bra avslut som möjligt, och svar på sina frågor. 

Också Frida Juhl tycker att jobbet gör att hon har särskilt nära till empati, exempelvis utifrån de självmordsfall hon hanterar.

– Jag kanske hälsar vänligt på en okänd människa jag går förbi. Det kanske är det som gör den människans dag.