Reder ut snårskog

Data. Som skogsarbetare var Lars Lindsköld van vid att se saker ur olika perspektiv. Det har han nytta av som röntgensjuksköterska — och för att ta fram ett nytt sätt att dela med sig av information. ?

I vår serie om disputerade röntgensjuksköterskor har turen kommit till Lars Lindsköld, skogsarbetaren från Västerbotten som sadlade om. Utåt sett har yrkena inga likheter, men båda handlar om att se saker ur olika perspektiv.

— Man ställer sig framför ett problem, tidigare var det ett träd, och ser det från olika håll, säger han.

Precis det gjorde han senare när han hade sadlat om till röntgensjuksköterska och disputerade. Fast då tog han sig an en annan snårskog, nämligen alla remisser, bilder och utlåtanden som kommer infarande från olika system, på olika avdelningar, från olika sjukhus. Ett informationssammelsurium som dessutom ser ut på olika sätt beroende på var det kommer ifrån. Ska till exempel patientens namn stavas med versaler, gemener eller både och?

— Det är ”skit in, skit ut” som gäller. Skiten funkar så länge man håller den för sig själv, men så fort informationen behöver delas med någon annan blir det konstigheter när man plockar från olika system, säger Lars Lindsköld.

Före doktorandutbildningen hade han hunnit med en rad olika chefsposter, vilket bidrog till att avhandlingen inte bara blev en bok som samlade damm i en bokhylla utan ganska snart blev verklighet. Nu har Västra Götaland världens första system som håller reda på de miljontals undersökningar som varje år görs i jätteregionen i form av en gemensam databas som knyter samman samtliga 17 röntgenkliniker.

Systemet gör det enklare för personalen att nå nödvändiga uppgifter om patienten, till exempel kan en röntgensjuksköterska på sjukhuset i Borås skicka bilder till en jourhavande läkare i Göteborg som jobbar hemma, som sedan skriver in svaret direkt så att den remitterande kollegan på sjukhuset ser det. Landstinget i Stockholm gillar idén och håller på att bygga upp en egen variant.

Lars Lindsköld spår en framtid där det blir allt mer viktigt att kunna dela information med varandra i takt med att vården högspecialiseras och allt fler jobbar över organisationsgränserna. Om fem år hoppas han att det ska finnas en handfull ställen i Sverige där all information om patienten speglas på ett säkert sätt. Och en informationsmyndighet där den enskilda patienten kan få en total överblick över det som finns sparat om hen.

— När rörligheten ökar, ökar kraven på att informationen ska följa med, säger han.