Röntgensjuksköterskor på undantag i statlig utredning
Regeringens utredare anser inte att en specialistexamen för röntgensjuksköterskor ska införas i högskolan, men säger samtidigt att saken bör utredas vidare. Det väcker missnöje hos Vårdförbundet och Svensk förening för röntgensjuksköterskor.
I förra veckan presenterade regeringens utredare Kenth Nauclér sina förslag till hur tillgången på specialistkompetens bland sjuksköterskor och röntgensjuksköterskor ska säkras i framtiden.
Trots att utredarna själva uppger att de inte hunnit gå på djupet med frågan om en eventuell specialiströntgensjuksköterskeexamen, anser de att en sådan inte ska införas i högskolan. Förslaget är istället att Universitetskanslersämbetet, UKÄ, får titta vidare på frågan.
Läs även: Utredare vill koppla specialistutbildningarna till vårdens behov
Hade önskat mer transparens
Parvin Olofsson, röntgensjuksköterska och ombudsman på Vårdförbundet, är inte nöjd med beskedet. Det är inte heller Bodil T Andersson, röntgensjuksköterska och vice ordförande i Svensk förening för röntgensjuksköterskor.
– Det finns fortfarande en liten möjlighet kvar. Men ett eventuellt förslag från UKÄ väger inte lika tungt som om det hade kommit från regeringen. Utredningen hade kunnat göras mer rakryggat och transparent, de hade kunnat säga att tiden varit för knapp, säger Parvin Olofsson.
Flera vårdgivare har lämnat in underlag och synpunkter till utredarna om behovet av en specialistutbildning. I utredningen redovisas endast synpunkter från Region Skåne, som anser att ”specialiströntgensjuksköterskeexamen är porten till utveckling av vården på avancerad nivå inom professionens kunskaps-, kompetens och forskningsområde.”
”Vi fick inget underlag”
Även den referensgrupp som fanns med i utredningen – bestående av Parvin Olofsson, Bodil T Andersson från Svensk förening för röntgensjuksköterskor, lärosäten och vårdgivare – var samstämmiga i sin syn på behovet av en specialistexamen. Men gruppens synpunkter och kunskap togs inte tillvara, menar Parvin Olofsson och Bodil T Andersson.
– Vi fick inte något underlag, vilket gjorde det omöjligt att ha en konstruktiv dialog. Referensgruppen fick vid sittande bord ett dokument med 18 punkter, där endast den sista handlade om vår yrkesgrupp. Där stod det: ”specialiströntgensjuksköterskeexamen ska inte införas i högskolan”, säger Bodil T Andersson.
Flera saker påverkar yrket
Utredarna menar att det räcker med dagens system där röntgensjuksköterskor vidareutbildar sig genom fristående kurser.
Parvin Olofsson tycker att utredarna la för stort fokus vid den tekniska utvecklingen. Det finns andra förändringar som ställer nya krav på röntgensjuksköterskans kunskaper.
Referensgruppen framförde att omvårdnadsbehovet hos patienterna ökar, inte minst på grund av en allt äldre och mer multisjuk befolkning. Det innebär att antalet avancerade radiologiska undersökningar ökar, vilket i sin tur ställer nya krav på strålsäkerhet, optimering av bild- och undersökningsmetoder samt en mer sammanhållen personcentrerad nära vård med mer interprofessionellt teamarbete.
Referensgruppen anförde även att:
- Det behövs specialistkompetens för att kunna leda utvecklingen på arbetsplatsen när det gäller forsknings- och förbättringsarbete samt kvalitetssäkerhet.
- Nya metoder och ny teknik kräver kunskap och kompetens på avancerad nivå för att handleda och utbilda andra och som utvecklar verksamheten.
- Specialistutbildning behövs för att skapa karriärvägar inom yrket för legitimerade röntgensjuksköterskor och de som vill vidareutbilda sig ska kunna göra det inom ramen för sin profession och inte genom att lämna yrket för att avancera inom andra närliggande områden.
Lyfter fram viktig roll
– Att röntgensjuksköterskan är en liten grupp rättfärdigar inte slutsatserna i utredningen. Vi spelar en viktig roll i vårdkedjan. Vi tar hand om patienten, vi ansvarar för patient- och personalstrålskyddet, vi ger möjligheten till en tidig och korrekt diagnos och vi bidrar till genomförandet av olika behandlingar, säger Bodil T Andersson.
I nuläget skulle drygt en tiondel av yrkesverksamma röntgensjuksköterskor kunna komma ifråga för en specialistutbildning, menar Parvin Olofsson.
– Det borde kunna genomföras inom ramen av ett specialistprogram på högskolan, som samtidigt är ekonomiskt försvarbart med tanke på de patientsäkerhetsförbättringar som uppnås, säger hon.
Ser behovet av fortbildning
Kenth Nauclér ifrågasätter inte yrkesföreträdarnas upplevelser av hur utredningen har gått till. Men han tycker sig ha blivit välinformerad om situationen på lärosätena och hur röntgensjuksköterskeyrket förändrats över tid, inte bara när det gäller den tekniska utvecklingen.
Han ser att det finns ett stort behov av kompetensutveckling, men att det är svårt för högskolorna att ordna en specialistutbildning för ”en liten grupp”.
– Jag kallar det för kompetensutvecklingsunderskott. Mina förslag är att tydliggöra arbetsgivarnas ansvar att ge möjligheter till fortbildning. Jag föreslår att lärosätena får mer pengar för att kunna ge fristående kurser, och att det skapas ett nationellt råd som ger underlag till lärosätena så att kurserna får rätt ämne och innehåll, säger Kenth Nauclér.
”Tiden är inte mogen”
När det gäller huvudfrågan, om det är möjligt att införa en specialistexamen, har Kenth Nauclér en helt annan uppfattning är referensgruppen. Han tror inte att ett enskilt lärosäte skulle kunna få examenstillstånd från UKÄ i dag.
– Enligt min bedömning har den vetenskapliga utvecklingen inte kommit tillräckligt långt. Det är ett ungt ämne utan tillräckligt omfattande forskning, man har inte tillräckligt med lektorer och docenter. Tiden är inte mogen, enligt mig. Men av respekt för röntgensjuksköterskorna, som har den motsatta uppfattningen, föreslår jag att regeringen ska ge i uppdrag till UKÄ att titta på frågan, säger Kenth Nauclér.