Sagolik strålning
Cancer. Kan sagor, dockor, film och ett litet snöre lugna barn och minska behovet av att söva dem vid strålbehandling? Det undersöker röntgensjuksköterskan Jenny Gårdling.?
När ett cancersjukt barn ska strålas används olika hjälpmedel för att hjälpa det att ligga blickstilla, till exempel en madrass som formas efter kroppen. Ibland fungerar inte det och särskilt de mindre barnen måste sövas vilket både kan vara obehagligt och innebära risker.
Jenny Gårdling, doktorand på institutionen för hälsa, vård och samhälle vid Lunds universitet, forskar på hur man kan anpassa förberedelserna till barnet och på så vis minska oron och förhoppningsvis även behovet av narkos.
Med hjälp av speciellt framtagna leksaker, en liten docka och en modell av strålningskameran, kan barnen förbereda sig på hur strålningsprocessen går till. Det finns även en sagobok och en broschyr som både innehåller ett äventyr och fakta om behandlingen.
— Barnen kan leka sin strålbehandling, säger Jenny Gårdling.
Familjen får också göra studiebesök på sjukhuset och information om vad som ska ske.
När det är dags att strålas får barnen ta med sig en dvd–film och titta på den. Det har tidigare framgångsrikt provats i samband med magnetkameraundersökningar och förhoppningen är att det ska avleda tankarna från det som kan kännas skrämmande och hjälpa barnet att ligga stilla.
En del barn tycker inte om att mamma och pappa måste lämna rummet medan strålningen pågår och därför föddes idén att använda ett snöre som barnet och föräldrarna håller i varsin ände.
— Då vet barnet att de finns där och inte går någonstans, säger Jenny Gårdling.
Just nu följer hon ett tiotal familjer där barnen strålas varje dag, 10–30 behandlingar, och där både oro och vitala parametrar mäts. Föräldrarna svarar dessutom på två enkäter och skriver dagbok under behandlingen. Dessa data ska sedan jämföras med de familjer som hon börjar följa efter årsskiftet och som får prova den nya barnanpassade utrustningen.
— I dag sövs ungefär 40 procent av alla barn som strålbehandlas i Lund. Vi vet inte om vi kommer att sänka sövningsfrekvensen och oron, men vi hoppas det, säger Jenny Gårdling.
Om det blir som hon hoppas, är tanken att sprida arbetssättet över hela Sverige.
Projektet har fått forskningsmedel för tre år av Barncancerfonden och riktar sig till barn som är mellan 3 och 18 år. Även tonåringarna kommer erbjudas sagan, broschyren och leksakerna, ihop med att en sjuksköterska förklarar.