Tatueringar — ett problem vid MR?
Obehag. På nätet finns beskrivningar av pirrande känslor i huden, brännskador och svårigheter att få bra MR-bilder av tatuerade personer. En ny studie har undersökt riskerna.
Inför en MR-undersökning på Skaraborgs sjukhus i Skövde tillfrågas alltid patienterna om de har tatueringar. Om de svarar ja uppmanas de att säga till om de känner något obehag. Och patienterna frågar ofta själva om deras tatueringar kan ställa till med problem i samband med undersökningen. Det berättar röntgensjuksköterskorna Gunilla Björk och Eva-Maria Forsberg, enhetschefer vid bild- och funktionsmedicin på sjukhuset.
— Men jag har hittills aldrig varit med om att något har hänt och ändå är det jättemånga patienter som har tatueringar nu för tiden, säger Eva-Maria Forsberg.
De vetenskapliga rapporter som finns om tatuerade patienter som fått reaktioner i huden i samband med MR-undersökningar är individuella fall och handlar framför allt om två olika problem.
Tatueringsfärg kan innehålla järnhaltiga pigment och därför vara magnetisk. Det kan ge en känsla av att det drar i huden. Många färger innehåller också pigment som är ledande och kan göra att tatueringen hettas upp. I värsta fall kan det leda till en brännskada.
I dag gör också allt fler permanenta tatueringar av ögonbryn, eyeliner och läpplinjer.
Forskare vid University College i London började fundera på om tatuerade personer kunde ingå i olika forskningsprojekt där man skulle göra MR-undersökningar. För att ta reda på det startade de en studie. Sammanlagt ingick 330 tatuerade personer med 932 olika tatueringar. Forskarna samlade uppgifter om tatueringarnas storlek, var på kroppen de fanns, vilka färger som använts och i vilket land de gjorts.
— Majoriteten av deltagarna upplevde inga biverkningar alls från sina tatueringar under MR-undersökningarna. I ett fall upplevde en person en pirrande känsla som dock var övergående inom ett dygn, säger forskaren Nikolaus Weiskopf i ett pressmeddelande.
För säkerhets skull undersöktes inte personer med väldigt stora och många tatueringar eftersom forskarteamet inte ville riskera att orsaka brännskador. Ingen deltagare hade en tatuering större än 20 centimeter och ingen hade tatueringar som täckte mer än fem procent av huden. Kameran var en 3 T-MR.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften New England Journal of Medicine.
För några år sedan skrev Gunilla Björk en uppsats där hon och en kollega tittade på olika komplikationer när patienterna hade någon form av magnetiskt material. Det kunde vara äldre tatueringar där färgen innehöll mer järnoxid eller personer som fått järnfilspån i ögonbrynen, till exempel.
— Efter det har vi infört riktlinjer där det ingår att fråga patienterna om de har en tatuering och uppmana dem att genast larma om de skulle känna obehag. En kall våt kompress eller ispåse kan också läggas på tatueringen för att mildra en eventuell lokal upphettning, säger Gunilla Björk.