Färre infektioner när personalen tog fram nya rutiner

Genom ett samarbete mellan alla yrkesgrupper har sårinfektionerna halverats och urinvägsinfektionerna minskat kraftigt. Annette Erichsen Andersson har drivit forskningsprojektet som utgår från den personcentrerade vården. 

I den personcentrerade vården ses patienten som expert på sin egen situation. Annette Erichsen Andersson översatte det synsättet till personalen med ingången att de är experter på vården. Hennes mål var att minska de vårdrelaterade infektionerna efter ortopedisk kirurgi på Mölndals sjukhus i Göteborg.

De nya vårdrutiner som personalen arbetat fram, utifrån evidens, har lett till att de postoperativa sårinfektionerna har sjunkit till hälften så många som tidigare, från att 4,6 procent av patienterna drabbades till 2,3 procent.

Forskningsprojektet belönas nu med två priser: Sahlgrenska universitetssjukhusets kvalitetspris och svenska hygienpriset, som delas ut av Svensk förening för vårdhygien. Forskningen är knuten till Centrum för personcentrerad vård, GPCC, och Sahlgrenska Akademin.

Alla bidrar med kunskap

Tillsammans har en arbetsgrupp med alla professioner tagit fram nya riktlinjer för hygienregler när man sätter urinkateter, intuberar och vid ryggbedövning.

– I gruppen har synsättet varit att alla kan bidra med kunskap som förbättrar utifrån sin professions kompetens, säger Annette Erichsen Andersson, som är översjuksköterska på Sahlgrenska universitetssjukhuset och lektor på institutionen för vårdvetenskap vid Sahlgrenska Akademin.

Operationer sker i steril miljö, men ändå är det vanligt att det slarvas med handhygienen hos de på salen som inte är sterilklädda.

– Detta trots stora nationella satsningar på att förbättra hygienrutinerna. Tillämpningen ligger någonstans mellan 5 coh 35 procent. Så jag visste att det fanns enorm potential för förbättringar.

Hon menar att det tidigare inte var självklart att personalen spritade händerna innan de satte pvk eller urinkateter, gav injektioner eller intuberade.

Förankring hos cheferna

Annette Erichsen Andersson valde att i sitt forskningsprojekt börja med förankring hos chefer och ledare i de olika yrkesgrupperna. Från tidigare forskning visste hon att om inte cheferna är med kan vilket projekt som helst stjälpas.

Chefer från operationsavdelningen träffades och satte upp gemensamma mål.

– Till att börja med måste alla vara med på att vi har ett stort gemensamt problem. De vårdrelaterade infektionerna kostar 10 procent av budgeten för somatisk sjukvård. Cheferna måste vara motiverade om de skulle släppa personalen för att delta i projektet.

Det sista menar Annette Erichsen Andersson inte är självklart idag när det är brist på specialistsjuksköterskor på alla operationsavdelningar.

Sedan valdes arbetsgruppen ut i personalen, med representanter från anestesisjuksköterskor, operationssjuksköterskor, anestesiläkare, ortopeder, första linjens chefer och undersköterskor. Gruppen leddes av en beteendevetare och en operationssjuksköterska, expert på vårdrelaterade infektioner, som var Annette Erichsen Andersson själv. Gruppen träffades regelbundet under ett år.

– Vi ville skapa en plattform för fortsatt lärande tillsammans som byggde på partnerskap mellan chefer, medarbetare och oss faciliterare. Vi behövde skapa förtroende över professionsgränserna, så att alla vågade prata.

Möta kritik med dialog

En av framgångsfaktorerna vara att möta motstånd och kritik med fortsatt dialog.

– Anestesiläkarna gjorde ingen hemlighet av att de var skeptiska till att handhavandet vid intubering, injektioner och narkosapparat bidrog till att patienterna fick vårdrelaterade infektioner. I början fanns frågor som: ska vi hålla på med det här?

Tidigare kunde den som intuberade lägga tuben på patientens bröst innan och även sköta anestesiapparatens inställningar i samband med intubation.

– Det är mycket som ska fungera vid intubering, då patienten blir medvetslös. Det kan låta enkelt att tänka på hygienen, men huvudsaken just då är att andningen fungerar och att cirkulationen är stabil. För att arbeta hygieniskt behöver man öva och diskutera, samt vara minst två personer.

Tillsammans bestämde dig sig för att inga andra mikroorganismer än patientens egen munflora skulle få föras ned med intuberingstuben i luftstrupen.

Skärpta rutiner för urinkateter

Nästa område som skärptes upp var rutiner för när urinkateter skulle sättas. Området är också känt för att orsaka infektioner och för äldre personer som fått höftfraktur och vårdas i geriatriken visar forskning att en urinvägsinfektion kan fördubbla dödligheten.

Tidigare utgick operationsavdelningen från ren rutin för urinkateter.

– Men gränserna hade glidit, vilket är lätt hänt med ren rutin. Det hände att urinkatetern därför var kontaminerad när den sattes in.

Efter samarbetet i personalgruppen bytte de till sterilrutin och nu arbetar de två tillsammans, en som dukar upp och förtvättar, och en som är steril och sätter in katetern.

Inspirerande att lyckas

Innan forskningsprojektet följdes 450 äldre patienter upp som opererats för höftfraktur. Av dessa fick 25, 2 procent urinvägsinfektion på grund av kateter. Efter interventionen med steril rutin hade siffran sjunkit till 14,3 procent av de ungefär 900 patienter som följts upp.

– Här har vi lyckats, det är så inspirerande för mig. Vi har brutit barriärerna mellan professionerna, delat med oss av kunskap och på det sättet minskat infektionerna så mycket i den sköra gruppen patienter.

Annette Erichsen Andersson tror att orsaken till det goda resultatet är att personalen inte setts som mottagare av information, utan som aktiva partners och att deras erfarenhet behövts för att hitta och förankra lösningarna.

– Bristen på handhygien betraktades inte som ett patientsäkerhetsproblem när vi började. För mig som är operationssjuksköterska gällde det då att inte bli arg och tappa tålamodet. Nu efter samarbete och dialog är alla övertygade.