Lena Svanberg: Livet på akuten: ”Jag har väntat längst!” 

”Tar det lång tid?” ”Min mamma/pappa klagar inte i onödan!” ”Varför får den och den gå före? Jag har väntat längst!” eller varför inte ”Jag har pratat med 1177”. Vårdfokus läsarkrönikör Lena Svanberg delar med sig av en dag på akutmottagningen.

Sollefteå akutmottagning. En av Sveriges minsta sett till befolkningsunderlaget och antalet besök. Vi har i genomsnitt cirka 30 patienter per dygn. Jag inser att det låter lite för er som jobbar på de stora akutmottagningarna runtom i landet men ibland har man ändå häcken full, särskilt när alla patienter kommer samtidigt och behöver hjälp GENAST för att de har haft besvär hela helgen.  

Jag tror att följande meningar förekommer på alla akutmottagningar: 

”Tar det lång tid?” ”Min mamma/pappa klagar inte i onödan!” ”Varför får den och den gå före? Jag har väntat längst!” ”Jag är hungrig/jag har inte ätit något på hela dagen” samt ”Jag har pratat med 1177” och som följs av total tystnad.  

Flera, ganska roliga, meningar som gör att man oftast bara vill skratta, skrika eller gråta beroende på tid på dygnet och hur mycket man har att göra i övrigt. Om vi börjar med ”Tar det lång tid?” Nej, det gör det inte om du är akut sjuk eller svårt skadad. Men har du misstänkt gikt i stortån kan du få vänta ett bra tag beroende på hur mycket annat vi har att göra.  

Jag tror att man kan sammanfatta med att det bästa med jobbet på akuten är alla patienter man träffar och det sämsta med jobbet är alla patienter man träffar…

Ibland känns det som om folk söker sig till akuten när de har en lucka i sin kalender och för att det kan vara bra att kolla upp olika symtom innan helgen.

Patienter som sitter i väntrummet och ser andra få gå före och påtalar detta både en och två gånger, mer eller mindre otrevligt, kan man räkna in i den kategorin. De är förmodligen inte sjuka utan har bara inte lust att vänta tills primärvården öppnar dagen efter. Jag förstår att det är tråkigt att sitta i väntrummet och frustrerande att se andra prioriteras men förståelsen från de väntande patienterna är ibland lika med noll och det går ut över oss personal som ska försöka vara alla till lags, både läkare, andra patienter och varandra.  

Ibland (ofta) är det första patienter säger när ambulansen rapporterat: ”Kan man få något att äta..?”

Går det bra att vi tar blodprover och ekg först? Man blir lika förvånad varje gång man hör det, framför allt när det kommer från folk som söker för buksmärta. 

Det roligaste är nog folk som kommer till receptionen och säger ”Jag har pratat med 1177” och sedan stirrar på mig som om jag vore tankeläsare och/eller stod i direktkontakt med 1177 och vet precis vem som står framför mig och vad hen har för problem. Sedan blir de irriterade när de får dra allt igen och att de ska behöva vänta ytterligare i väntrummet. Eventuellt tror de att den som har kontaktat 1177 har gräddfil på akuten.  

Jag tror att man kan sammanfatta med att det bästa med jobbet på akuten är alla patienter man träffar och det sämsta med jobbet är alla patienter man träffar… Skämt åsido, en del är otroligt tacksamma för minsta lilla vi gör, medan andra förväntar sig femstjärnig service och är missnöjda med allt.

Det är väl lika var man än jobbar inom vården, men det känns som att många tror att på akuten går det snabbt att få hjälp oavsett. Jag minns mannen som anmälde sig i luckan och sedan gick in i väntrummet och ringde på klockan och krävde omedelbar hjälp. När han fick veta att det skulle dröja en stund sa han att han inte hade tid att vänta och gick hem. Och jag tror att hans problem var just ont i en tå…  

// Lena Svanberg, 39 år, har arbetat som sjuksköterska i tio år och är specialistutbildad inom ambulanssjukvård.