”Planera för vård i livets slut tidigt på särskilt boende”

Tidiga brytpunktsamtal minskar risken för onödigt lidande och hjälper personalen att ge den bästa vården i livets slut. Det säger Carola Ludvigsson i Umeå som i dag utsetts till Årets sjuksköterska i palliativ omvårdnad.

En gång om året uppmärksammar Sjuksköterskor för palliativ omvårdnad, SFPO, årets sjuksköterska inom området. I år går utmärkelsen till Carola Ludvigsson för hennes pionjärarbete kring vård i livets slut i Umeå kommun.

Carola Ludvigsson började arbeta på ett särskilt boende i kommunen som nyexaminerad sjuksköterska 2009.

– Då slogs jag av hur lite man pratade om palliativ vård. Detta trots att de flesta som flyttar in är väldigt sjuka och dör ganska snart. Medeltiden för en patient på säbo i vår kommun är cirka två år, varav trettio procent avlider inom det första året, säger Carola Ludvigsson.

Palliativa insatser kommer för sent

Det var inte så att det saknades palliativa insatser, berättar hon, men de kom ofta för sent eller för sällan. Det kunde handla om brytpunktsamtal som genomfördes en vecka före dödsfallet eller utebliven smärtskattning det sista dygnet.

– Eftersom vi vet att de som flyttar in på ett boende kommer att dö där behöver vi göra en palliativ planering ganska snart. Det minskar lidandet för patienten, skapar trygghet hos anhöriga och hjälper personalen i sitt arbete.

Carola Ludvigson är övertygad om att om man planerar i god tid finns det mycket bättre förutsättningar för en god vård. Då kan det palliativa kittet med standardiserade riktlinjer för läkemedel och omvårdnad i livets slut sättas in tidigt och både patient och anhöriga blir införstådda med vilka möjligheter och förutsättningar som finns.

I dag arbetar Carola Ludvigsson halvtid som distriktsköterska på ett särskilt boende, säbo, och halvtid med utveckling inom palliativ vård. Hon har bland annat infört tydliga rutiner kring registrering av dödsfall i palliativa registret, implementerat användningen av en smärtskattningskala och håller i utbildningar för alla personalkategorier.

Återkopplar med månadsrapport

Carola Ludvigsson deltar i samtal och planering tillsammans med patienter och anhöriga, medverkar i forskning och kvalitetsarbeten och har utsett sjuksköterskor som är palliativa ombud på varje boende. Genom sina regelbundna månadsrapporter med lokala data från palliativregistret peppar Carola Ludvigsson personalen och ger individuell feedback- allt med syfte att göra den kommunala vården så bra som möjligt i livets slut.

Hur har du gått till väga för att genomföra arbetet?

– 2012 tog jag bland annat kontakt med Palliativregistret och hörde mig för vilka smärtskattningsinstrument som fanns. Det ledde till att vi införde Abbey Pain Scale, men också till en forskningsstudie. Den resulterade i sin tur till en vetenskaplig artikel som publicerades förra året. 

– Jag har också fått till en rutin där alla sjuksköterskor ska registrera dödsfallsenkäten inom fem dagar. Då får jag koll på hur vården varit den sista tiden för patienten. Utifrån de palliativa parametrar i ”Spindeldiagrammet” har jag fokuserat på de förbättringsområden som varit mindre bra. Det skriver jag om i de månadsrapporter som jag skickar ut till personalen och ger feedback.

Finns det inte en risk att personalen känner sig utpekad?

– Det tror jag inte. Jag vill uppmärksamma och peppa dem att tänka på saker som är viktiga i livets slut, som samtal, munvård och smärtlindring. I bland handlar det ju om att till exempel dödsfallet skedde väldigt hastigt och att man inte hann göra det man ville, säger hon.

Vilka utmaningar ser du inom den palliativa vården i dag?

– Just nu har jag till exempel ett samarbete med några av regionens läkare. Som sjuksköterska kan jag ta fram konkreta exempel på hur det kan bli om man inte förbereder i tid- patienten kanske får lida, anhöriga blir oroliga och patienten kanske skickas till sjukhus i stället för att få den bästa vården i hemmet.

– Jag tror att vi alla vill samma sak, men tänker lite olika till exempel när det gäller brytpunktssamtal. Läkarna drar sig ofta för att ta samtalet, även om det har blivit bättre. I dag få 85 procent av våra boende ett sådant samtal, men kanske när det endast är en vecka kvar. Att samtala och ge information om vad vi kan och vad vi inte kan göra när hen försämras tycker jag är en självklarhet som alla ska få reda på när de flyttar in på ett särskilt boende. De är ju i slutet av livet och kommer att avlida här hos oss.

Hur känns det att ha utsetts till Årets sjuksköterska i palliativ omvårdnad?

– Tack, det känns otroligt hedrande! Det är jätteroligt att bli uppmärksammad för sitt arbete – alla som jobbar vill göra sitt bästa och det vill jag också. Det är ett erkännande på att det har varit värt att stångas lite och inte vara rädd för förändringar.

Det är inte första gången som Carola Ludvigsson uppmärksammas för sitt utmärkta arbete. Förra året utsågs hon till Årets studenthandledare av Vårdförbundet student i samband med Vårdgalan.