Satellitpatienter tungt för sjuksköterskor

Två studenter undersökte vad sjuksköterskor tycker om att vårda patienter från andra avdelningar. Sjuksköterskorna kände sig osäkra på patienternas sjukdomar och mediciner. Det innebar också mycket extraarbete med att jaga rätt läkare och svårigheter att hinna ronda med många olika läkare.

Andelen patienter som vårdas på sjukhusavdelningar där de egentligen inte hör hemma har ökat kraftigt. Risken att drabbas av en vårdskada är dubbelt så hög hos utlokaliserade patienter, jämfört med de som vårdas på rätt avdelning för deras diagnos.

Det visar aktuell, nationell statistik och en stor journalgranskning som letts av SKL som presenterades i början av året.

Sjuksköterskestudenterna Sofie Alexandersson och Louise Brickarp på Linköpings universitet fick tipset att titta närmare på det högaktuella ämnet i sin c-uppsats, vilket de ägnat våren till.

– Innan vi började visste jag att det var ett problem, men trodde fortfarande att det rörde sig om enstaka patienter. Men problemet är så mycket större, och nu tycker jag att det känns bekymrande som ny sjuksköterska, säger Sofie Alexandersson.

De intervjuade åtta sjuksköterskor som arbetade på en av de avdelningar som har flest satellitpatienter på ett universitetssjukhus. Det genomgående var att sjuksköterskorna kände oro för patienternas säkerhet.

Kan sina avdelningsrutiner

– Vissa dagar var det sex till nio satellitpatienter på avdelningen. Ibland var de alla från olika avdelningar, med helt skilda diagnoser och läkemedel.

Sjuksköterskorna berättade att de ofta kände sig osäkra på patienternas sjukdomstillstånd och läkemedelsbehandlingar. De var inarbetade på sin egen avdelnings specialitet, och där kunde de bedöma om behandlingarna var rimliga, vilka prover som var lämpliga och övriga undersökningar.

– De tyckte att det skulle varit lärorikt och givande med satellitpatienter, om de bara haft tid till att läsa på och om det funnits rutiner kring dem, säger Louise Brickarp.

Stora problem med ronderna

Sjuksköterskorna vårdade ofta patienter med totalt olika diagnoser, som en från lungmedicin och en ortopedpatient. En stressfaktor var att de inte kände till de pre- eller postoperativa rutiner som gällde.

Läkarna på avdelningen ansvarar inte för satellitpatienter utanför sitt kompetensområde, på det vis som sjuksköterskor gör. Istället rondas patienterna av läkare från den avdelning där patienten borde legat, om plats funnits.

– Det var stora brister med ronderna. Ofta fick sjuksköterskorna lägga tid på att ringa runt för att få tag på ansvarig läkare, eller så har läkaren rondat själv utan att berätta för sjuksköterskan om ordinationer, ingrepp och undersökningar.

Extra stress i arbetet

Sjuksköterskorna upplevde satellitpatienterna som en extra stress i arbetet.

– De kunde sitta och fika och plötsligt stod det läkare från flera olika avdelningar på kö utanför för att ronda. Då är det inte lätt att säga att man har rast precis, säger Sofie Alexandersson.

Dålig kommunikation mellan den ansvariga avdelningen och sjuksköterskornas avdelning blev ett tema i analysen.

– De fick otillräcklig och ibland felaktig information vid överrapporteringen. I några fall rörde det sig om direkta lögner, som att patienten beskrevs uppegående och klara sig själv och det visade sig vara tvärtom. Men från vissa avdelningar fungerade kommunikationen bra.

Inte nöjda med sin insats

Flera av sjuksköterskorna kände sig inte nöjda med sin egen insats.

– Att inte känna arbetstillfredsställelse i sitt yrke är tungt i längden. Arbetstyngden ökade. När det blev för mycket och för oorganiserat upplevde de situationen som övermäktig.

De tyckte teamarbetet på den egna avdelningen fungerade bra, men inte för satellitpatienterna. Förutom bristerna i samarbetet med läkarna, så visste de inte vilka paramedicinare som var ansvariga.

Sjuksköterskorna uppfattade att det ökande antalet satellitpatienter beror på stängda vårdplatser, svårigheter att rekrytera sjuksköterskor för att villkoren är för dåliga och bristande strukturer och rutiner för att ta hand om andra avdelningars patienter.

– De såg de aspekterna som en ond cirkel som blir värre och värre. De önskar åtgärder på de områdena för att vården av patienterna ska bli bättre och att färre patienter ska bli utlokaliserade, säger Louise Brickarp.

Flyttades på natten

Patienterna var ofta nöjda med vården trots allt.

– Men sjuksköterskorna berättade också bekymrat om äldre, sjuka patienter som väcktes mitt natten och fick byta avdelning. De kände sig mindre värda än andra när deras rätta avdelning plötsligt prioriterade platsen till någon som kom in akut.

I juni börjar Louise Brickarp sitt första jobb som nyexaminerad sjuksköterska på neonatal-IVA och Sofie Alexandersson ska rotera mellan olika avdelningar på Linköpings universitetssjukhus inom Östergötlands Elsa-projekt.

Mer om ämnet

• Allt fler patienter vårdas på fel avdelningar