Strandhäll om granskningen: ”Jag blir upprörd och matt”
Socialminister Annika Strandhäll (S) upprörs över Vårdfokus granskning. Hon menar att landstingen måste börja lägga pengarna på vårdnära personal. Hon ser inte ett förstatligande som lösning på problemet, men väl en hårdare statlig styrning och blocköverskridande samarbeten.
Vårdfokus har i tidigare artiklar avslöjat att antalet årsarbetande chefer, handläggare och administratörer vuxit kraftigt i landsting och regioner: med cirka 36 procent mellan 2010 och 2017.
Samtidigt har personal inom Vårdförbundets yrken bara vuxit med cirka 2 procent, och på flera håll i landet har det blivit färre sjuksköterskor och biomedicinska analytiker.
Se statistik för samtliga landsting genom att klicka här.
Vårdfokus granskning väcker starka reaktioner hos socialminister Annika Strandhäll (S).
– Jag blir upprörd och matt, ärligt talat. Med tanke på att vi ser ett allt större behov av vård framöver är det mycket olyckligt att det sker en så kraftig ökning av antalet centrala administratörer i landstingen, på bekostnad av personal i de vårdnära verksamheterna. Att gruppen vårdadministratörer dessutom minskat, som er granskning visar, är mycket olyckligt. Det innebär en ökad börda på vårdpersonalen, säger Annika Strandhäll.
Tydligare styrning behövs
I cirka ett år har hon haft ansvar för sjukvården. Under den tiden har hon träffat samtliga landstingsledningar. De har själva uppgett att de måste stänga vårdplatser och ställa in operationer på grund av problem med personal- och kompetensförsörjning. Därför tycker Annika Strandhäll att det är en märkligt otydlig styrning lokalt. Själv har hon betonat att resurserna måste gå till den vårdnära personalen.
– Vi kan inte öka vårdproduktionen om de som ska utföra själva jobbet har dåliga förutsättningar och är för få. Landstingsledningarna efterfrågar mer pengar som de själva får bestämma över, de ogillar när vi försöker styra. De kommer att få mer pengar, men för oss är riktade stadsbidrag helt avgörande för att pengarna ska hamna hos den personal som i dag går på knäna. Den bild som framträder i er granskning talar ännu mer för det, säger Annika Strandhäll.
Vart går pengarna?
Hon återkommer flera gånger till att regeringen gett landstingen flera miljarder kronor extra jämfört med i början av mandatperioden. Här finns bland annat den så kallade professionsmiljarden. Precis som namnet antyder har en del av medlen gått till olika personalsatsningar, som betald specialistutbildning. Men pengarna har även kunnat användas till olika former av IT?stöd.
Exempelvis fick Stockholm förra året 69 miljoner kronor öronmärkta för specialistutbildning. Resterande del av bidraget, 149 miljoner kronor, gick till sådant som ”Vårdguidens e-tjänster”, Stöd- och behandlingsplattform”, ”Regional tjänsteplattform”.
Samtidigt visar Socialstyrelsen i en ny rapport att de 1,5 miljarder kronor som kommuner och landsting fått för åtgärder mot psykisk ohälsa hittills mest lett till pappersarbete och inte så mycket konkreta resultat.
Läs också: Pengar till psykisk ohälsa har gått till pappersarbete – inte vård
Vill styra stadsbidragen ännu mer
Allt det här väcker frågan om vilka möjligheter regeringen faktiskt har att påverka vården. Annika Strandhäll tycker som sagt att en del av lösningen är stadsbidrag som är ännu mer reglerade.
– I år tillför vi sjukvården totalt 5,5 miljarder kronor, vilket är en historiskt stor satsning. En stor del av dessa pengar är öronmärkta för att bland annat förbättra villkoren för vårdnära personal. Det är där behoven finns, inte på centrala administratörer. Vi har strikta krav för hur pengarna får användas och kommer att följa upp det, säger Annika Strandhäll.
Ett allvarligt läge
Samtidigt medger hon att det är en svår balansgång för regeringen. För mycket styrsignaler kan skapa nya problem. Men med tanke på den akuta situation som råder inom delar av sjukvården är det enligt Annika Strandhäll tydligt att fackförbund, arbetsgivare, tjänstemän och politiker måste samla sig.
– Jag som även har ansvar för sjukförsäkringen ser att vårdpersonal är den största gruppen bland sjukskrivna. Det är inte hållbart. Alla måste inse allvaret och se till att vi går i samma riktning, säger Annika Strandhäll.
Förstatligande inte lösningen
En utsträckt hand för enighet alltså. De forskare som Vårdfokus har pratat med är inne på samma spår. De menar att den uppsplittrade vården, med 21 landsting/regioner och 290 kommuner, ökar behovet av detaljstyrning. Samtidigt gör alla det som är bäst för den egna enheten – ingen tar ett helhetsgrepp. Är ett förstatligande den enda lösningen?
Annika Strandhäll ser inte det som en framkomlig väg i dagsläget. Hon tycker förvisso att det är för mycket med 21 landsting – det är en organisation som gör att det på sikt blir svårt att klara kompetensförsörjningen och införandet av nya läkemedel och behandlingsformer. Men regeringens överläggningar med oppositionen om att bilda storregioner föll samman redan 2016.
– Jag har svårt att se hur vi ska kunna ta oss därifrån till ett förstatligande fullt ut. Vi kom inte vidare med storregionerna, men vi kommer inte att släppa frågan om en tydligare statlig styrning och dialog med landstingen i viktiga frågor. Det måste till en samverkan som ser ut på ett annat sätt än i dag och som vi kan formalisera, säger Annika Strandhäll.
Vill se politisk enighet
I andra viktiga frågor, som försvarspolitiken, finns det blocköverskridande samarbeten. Är det möjligt även för sjukvården, eller står blocken för långt ifrån varandra?
– Nej. Väljarna tycker att hälso- och sjukvården är den viktigaste frågan. De förstår hur läget är, vilka utmaningar vi har framför oss och de lyfter fram personalens villkor. Det innebär dock att det finns en risk för popcornpolitik, att partierna ska överträffa varandra. När valtaktiken blåst över är min förhoppning att vi ska kunna hitta lösningar över blockgränserna. Det behövs förutsägbarhet och långsiktiga spelregler inom hälso- och sjukvården, för att personalen ska kunna känna sig trygg, säger Annika Strandhäll.