Svensk sjuksköterska berättar om arbetet mot ebola i Kongo
Sjuksköterskan Anneli Eriksson är i Kongo för att hjälpa till under det pågående utbrottet av ebola. Tillsammans med andra fältarbetare och den inhemska sjukvårdspersonalen arbetar hon på högvarv för att få kontroll på situationen.
I våras drabbades västra Kongo av ett ebolautbrott. Knappt var det över förrän Världshälsoorganisationen, WHO, kunde bekräfta att ett nytt utbrott i början av augusti hade drabbat den konfliktdrabbade provinsen Kivu i de östra delarna av landet.
Hittills har 91 bekräftade fall av ebola rapporterats, varav 51 personer har dött. Sannolikt rör det sig om betydligt fler.
Var med i Västafrika
Under det stora utbrottet av ebola i Västafrika 2014 arbetade sjuksköterskan och fältarbetaren Anneli Eriksson i Liberia, som var ett av de värst drabbade länderna.
Sedan början av augusti befinner hon sig i norra Kivu där hon arbetar som sjuksköterska på en behandlingsenhet och utbildar sjukvårdspersonal på olika sjukhus och vårdcentraler. Hon har även varit med och startat ett transitcenter där patienter med misstänkt ebola tas emot och testas.
I en artikel som publiceras på svenska Läkare utan gränsers webb beskriver hon hur det känns att efter fyra år jobba med ebola igen.
Omvärlden ställer upp
– Det känns bra faktiskt. Mitt uppdrag i Liberia var extremt på så många sätt. Utbrottet var utom kontroll och Läkare utan gränser var en av få aktörer på plats. Vi kämpade för att räcka till men ställdes varje dag inför omöjliga val. I Kongo-Kinshasa är vi inte ensamma. Omvärlden har förstått allvaret i ebola och viljan att bekämpa utbrottet är tydlig, säger hon.
De tidigare utbrotten av ebola i Kongo har skett i områden med få invånare och begränsad rörlighet. De har därför inte tagit fart och spridits.
I norra Kivu är läget ett annat. Det är ett tättbefolkat område där människor reser mycket, både inom provinsen och till närliggande länder. I området pågår dessutom en väpnad konflikt mellan Kongo-Kinshasas militär och tutsirebeller.
– Den långtgående konflikten i området innebär att vissa delar av utbrottsbekämpningen, till exempel uppsökande verksamhet och informationsspridning, enbart kan genomföras i begränsad skala. Men vi arbetar på högvarv för att testa och vårda sjuka. Situationen ser redan mycket ljusare ut än när jag kom hit i början av augusti och antalet nya fall har minskat betydligt, säger Anneli Eriksson i Läkare utan gränsers artikel.
Arbetat många år som fältarbetare
Sitt första uppdrag som fältarbetare för Läkare utan gränser gjorde Anneli Eriksson redan 1995, i Tjetjenien. Sedan dess har hon bland annat varit i Indien, Sudan, Etiopien, Niger och Liberia.
Till vardags arbetar Anneli Eriksson som projektledare inom katastrofmedicin på Karolinska institutet i Stockholm.
Hon var den första sjuksköterskan som valdes till ordförande i den svenska sektionen för Läkare utan gränser.
År 2007 mottog hon på förslag av Vårdförbundet den internationella sjuksköterskeorganisationen ICN:s och Florence Nightingale-fondens International Achievment Award för sitt arbete med att ge utsatta människor över hela världen vård.