Traditionellt könstänkande styr det svenska företagandet

Det svenska företagandet är könsmärkt och ojämställt. Företagaren med makt förväntas vara en man, och kvinnan som startar eget förväntas göra det mer för att förverkliga sig själv än för att utöva makt och tjäna pengar. Inte ens när den offentliga välfärden läggs ut på entreprenad gynnas kvinnors företagande.

När kvinnor blir företagare förmodas drivkraften vara självförverkligande snarare än viljan att utöva makt och tjäna pengar. Det konstaterade Eva Blomberg, professor vid Södertörns högskola, vid ett seminarium som Studieförbundet näringsliv och samhälle arrangerade dagen före den internationella kvinnodagen.

Temat för dagen var Kvinnors företagande – mål eller medel.

– Bilden som förmedlas av kvinnliga företagare är ofta bilden av unga glada entreprenörer. Politikerna vill se fler kvinnliga företagare och beslutar om hushållsnära tjänster och ambassadörer som ska vara förebilder, men samtidigt hindrar maktsystemen kvinnor från att starta eget, sa Eva Blomberg.

Bidrar inte till tillväxt

Jämställdhetsfrågan är alltid underordnad ägarrätten inom näringslivet, sa hon också. Och problemen med kvinnors företag anses vara att de finns inom fel sektorer och att de är för små. De bidrar inte tillräckligt mycket till tillväxten, och anses inte vara tillräckligt innovativa och produktiva.

Även företagande är könssegregerat. Många kvinnor startar företag inom områden där de har varit yrkesverksamma – alltså inom vård, skola, och omsorg. De könsmärkta strukturerna blev tydliga när Leif Melin, professor vid Internationella handelshögskolan i Jönköping, berättade om genus och kvinnliga förebilder inom familjeföretag.

– När en pappa är företagare tar döttrarna över i sju procent av fallen. När det är mamman som är företagare tar döttrarna över i en tredjedel av fallen. Inom familjeföretagen ges kvinnorna bara företräde när det inte finns söner, sa Leif Melin.

Stora vårdbolag dominerar

Företagandet inom vård och omsorg är komplext. Elisabeth Sundin, företagsekonom och professor vid Linköpings universitet, har undersökt vad som hände när Linköpings kommun införde valfrihet inom äldreomsorgen. För det första var det svårt för kunderna att förstå vad valmöjligheterna bestod i. ”De är inga rationella aktörer”, som Elisabeth Sundin uttryckte det. De äldres krav var att personalen skulle vara vänlig och komma varje dag.

För det andra får de heller inte full insyn i vad de egentligen har att välja på.

Elisabeth Sundin. Foto: Allan Seppa

– Inte många av de stora bolagen presenterar sig med att berätta att ”vårt företag kontrolleras av riskkapitalister med säte på Seychellerna”, sa Elisabeth Sundin.

Om tanken med att lägga ut välfärden på entreprenad var att få fler kvinnor att starta eget inom vård och omsorg så har man misslyckats. I Linköping levererades, enligt Elisabeth Sundins undersökning, 97 procent av tjänsterna i privat regi av företag som kontrolleras av män. Av de utförda hemtjänsttimmarna stod de små företagen endast för 0,2 promille, medan de stora internationella företagen som Carema och Attendo stod för 94 procent.

– Man kan se till antalet små företag, konstatera att de är åtta stycken och säga att valfriheten inom äldreomsorgen har gynnat kvinnors företagande. Eller så kan man se hur stor del av kakan de får och konstatera att de små företagen inte blir långlivade på marknaden, sa Elisabeth Sundin.