Onödig behandling av äldre med urinvägsinfektion snabbar på antibiotikaresistens

Det finns nästan inga samband mellan bakterier i urinen och de diffusa symptom hos äldre som ofta resulterar i antibiotikabehandling. Därmed är behandlingen oftast onödig, med risker för både individen och samhället.

En studie från Västra Götalandsregionen visar att det överlag inte finns något samband mellan symptom som trötthet, oro, förvirring, agitation, ilska och sveda vid vattenkastning eller täta urinträngningar och bakterier i urinen hos äldre. Det gör att enbart bakteriefynd är en dålig markör för urinvägsinfektion.

Samtidigt leder dessa diffusa symptom ofta vårdpersonalen till just denna slutsats och till att personen behandlas, inte sällan med antibiotika.

Antibiotika vanligast

– Det finns olika sätt att behandla, men oftast tar man till antibiotika. Totalt sett blir det många behandlingar per år, säger Pär-Daniel Sundvall, distriktsläkare och huvudförfattare till studien.

I praktiken leder dessa onödiga antibiotikabehandlingar till flera problem: Man kan sålla fram resistenta bakterier, man ökar risken för biverkningar och man riskerar att antibiotikan interagerar med andra läkemedel.

– Om man behandlar bakterier vid en asymptomatisk bakteriuri slår man ut de bakterier som individen har vant sig vid. Det leder till en risk att dessa bakterier ersätts med mer sjukdomsframkallande bakterier.

Enormt samhällsproblem

Enligt Pär-Daniel Sundvall kan det inte upprepas för mycket hur stort problemet med antibiotikaresistens är, inte bara i mänskligt lidande utan också i kronor och ören.

Ett av de vanliga diffusa symptomen – beskrivningen av patienten som ”inte lik sig själv de senaste månaderna” samtidigt med förekomst av escherichia coli i urinen – kunde däremot inte avskrivas helt.

– Där fanns en möjlig korrelation, men man måste göra en randomiserad placebokontrollerad studie för att med säkerhet kunna fastställa eller avskriva ett samband mellan symptom, bakterie och urinvägsinfektion, säger Pär-Daniel Sundvall.