Journalföringen brister i den palliativa vården

Journalföringen brister i den palliativa vården
Författarna känner inte till om de observerade bristerna i vården finns i verkligheten eller om det är personalen som inte dokumenterar sitt arbete. Arkivbild: Colourbox

Dokumentation saknas, patienter får veta mindre än anhöriga och graden av omvårdnad är oklar. Enligt en ny studie finns det stora brister i journalföringen av den palliativa vården.

28 april 2011

Det behövs bättre dokumentation inom den palliativa vården. Det visar en studie som publiceras i Läkartidningen. Enligt författarna saknas dokumentation, från både läkare och sjuksköterskor, av de vårdåtgärder som utförs i livets slutskede.

De allvarligaste bristerna är följande:

  • Hälften av de patienter som bedömdes ha förmåga till självbestämmande gavs inte möjlighet att diskutera sin situation med ansvarig läkare, vilket bryter mot hälso- och sjukvårdslagen.
  • Närstående fick, enligt dokumentationen, ett informerande samtal betydligt oftare än patienten.
  • Den bristande dokumentationen försvårar vissa essentiella vårdåtgärder, som smärtskattning med VAS/NRS och ordination av vidbehovsmedicinering, vilka båda förutsätter journaldokumentation. Bland annat minskar möjligheten för tjänstgörande sjuksköterska att lindra symtom som smärta, ångest, andningsproblem och illamående i livets slutskede.
  • Dokumentation av trycksår saknades för 76 procent av patienterna, vilket får författarna att fråga sig hur omvårdnaden av patienten kunnat genomföras på ett optimalt sätt.
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida