Journalföringen brister i den palliativa vården

Dokumentation saknas, patienter får veta mindre än anhöriga och graden av omvårdnad är oklar. Enligt en ny studie finns det stora brister i journalföringen av den palliativa vården.

Det behövs bättre dokumentation inom den palliativa vården. Det visar en studie som publiceras i Läkartidningen. Enligt författarna saknas dokumentation, från både läkare och sjuksköterskor, av de vårdåtgärder som utförs i livets slutskede.

De allvarligaste bristerna är följande:

• Hälften av de patienter som bedömdes ha förmåga till självbestämmande gavs inte möjlighet att diskutera sin situation med ansvarig läkare, vilket bryter mot hälso- och sjukvårdslagen.
• Närstående fick, enligt dokumentationen, ett informerande samtal betydligt oftare än patienten.
• Den bristande dokumentationen försvårar vissa essentiella vårdåtgärder, som smärtskattning med VAS/NRS och ordination av vidbehovsmedicinering, vilka båda förutsätter journaldokumentation. Bland annat minskar möjligheten för tjänstgörande sjuksköterska att lindra symtom som smärta, ångest, andningsproblem och illamående i livets slutskede.
• Dokumentation av trycksår saknades för 76 procent av patienterna, vilket får författarna att fråga sig hur omvårdnaden av patienten kunnat genomföras på ett optimalt sätt.