Forskning kräver särskild kompetens

Den utbildning som forskningssjuksköterskor och forskningsassistenter har är inte tillräckligt bra. I Västerås och Uppsala finns en lösning.

Även om Sverige är internationellt känt för väl genomförda kliniska studier fattas det något: en systematisk akademisk påbyggnadsutbildning för sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och andra med medellång vårdutbildning. På Centrum för klinisk forskning i Västerås tog man tag i saken, och startade i samarbete med Regionalt onkologiskt centrum i Uppsala just en sådan utbildning.

– Forskningssjuksköterskan eller forskningsassistenten har en viktig roll i forskningsarbetet. Dessutom behövs forskning som är fristående från läkemedelsindustrin. Det finns viktiga forskningsområden utan något kommersiellt intresse. Det kan gälla kirurgi, strålbehandling, användning av äldre, etablerade läkemedel eller behandlingar utan läkemedel, säger Kent Nilsson vid Centrum för klinisk forskning i Västerås.

Dagens forskningssjuksköterskor och forskningsassistenter har enligt Kent Nilsson oftast bara en kortare utbildning som de fått genom läkemedelsindustrin.

– Vi tycker att det behövs en djupare teoretisk utbildning för att personer på de här platserna ska komma till sin fulla rätt, förklarar han.

I höstas inleddes därför Påbyggnadsutbildning för forsknings-sjuksköterskor och forskningsassistenter, 20 poäng på halvfart, i samarbete med landstinget i Västmanland och Uppsala universitet.

Målgruppen var sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och sjukgymnaster, men det är bara sjuksköterskor som deltar i kursen.