Kommentar

Bensår är vanliga, handikappande och läker långsamt. Svårläkta sår berör många i vården och det kan vara lätt även för den som är van att behandla denna patientgrupp att fixera sig vid såret och glömma resten av patienten. Helhetssyn och förståelse för den enskilda människans problem är viktiga faktorer för framgångsrik behandling och omvårdnad.

I introduktionen påpekar författarna att många studier fokuserats på att få mer kunskap om underliggande faktorer till såren och att utveckla behandlingsstrategier och rekommendationer. Forskning som belyser patientens egna upplevelser av att leva med venöst sår är däremot sällsynt. För att kunna möta patientens individuella behov är det viktigt att få kunskap som endast patienten själv kan förmedla utifrån den egna personliga upplevelsen. Därför är studien ett viktigt bidrag i forskningen kring den äldre människan med bensår.

Data har insamlats från 15 äldre personer av vilka de flesta hade erfarenhet av det cykliska förloppet med perioder av öppet sår, läkning, nytt sår. Vid intervjutillfället hade alla öppet sår. De olika stegen i analysen av intervjuerna är väl beskriven och kan lätt följas även av en person som inte är så väl insatt i metoden och analysförfarandet.

Upplevelsen av att leva med en defekt kropp och obehag från bandage och smärta styrde tillvaron och begränsade det dagliga livet. Trots långsam sårläkning och tidigare erfarenheter fanns ändå hopp om läkning och frihet från smärta och förband. Kompressionsbehandling vid venös insufficiens är dock enbart behandling av symtom.

Även om såret läker och smärtan avtar finns insufficiensen i vensystemet kvar. Kompressionsbehandling är därför nödvändig för att förhindra nya sår. Genom kunskap om och förståelse för patientens situation kan sjuksköterskan vidta stödjande handlingar, som att delge patienterna kunskap om sjukdomen och diskutera olika sätt att hantera svårigheter som uppstår i det dagliga livet för att vidmakthålla hoppet. Trots att sätten att hantera svårigheter är olika för olika patienter hade det varit önskvärt om författarna givit mer konkreta förslag på hur svårigheterna kan hanteras. Författarnas arbete är utan tvekan ett viktigt bidrag för ökad förståelse för individens egna upplevelser av att leva med symtom orsakade av venöst bensår och viktig kunskap för alla i vården som kommer i kontakt med denna patientgrupp.