Med enkel skala hittas patienter som riskerar trycksår

Sjuksköterskor bör bedöma risken för trycksår hos alla patienter som har någon form av funktionsinskränkning. Det menar sjuksköterskan Margareta Lindgren, som har disputerat på trycksår.

1 september 2003

Margareta Lindgren har utarbetat Rapsskalan (risk assessment pressure sore), som är en vidareutveckling av den modifierade Nortonskalan. I sin forskning har hon funnit att skalan, som också kallas RBT-skalan (riskbedömning trycksår), visar risken att utveckla trycksår på ett tillfredsställande sätt. Validiteten är därmed hög. Instrumentet har också hög reliabilitet, vilket innebär att det är stabilt, det ger likvärdiga resultat även om olika personer använder det.

God validitet
I studien ingick patienter på somatiska vårdavdelningar inom medicin, kirurg, infektion och geriatrik. Validiteten visade sig vara särskilt god för patienter som vårdades på medicin- och infektionsavdelningar.

Med hjälp av Rapsskalan bedöms faktorer som har betydelse för utvecklingen av trycksår: allmäntillstånd, fysisk aktivitet, rörelseförmåga, i vilken grad huden utsätts för fukt, födointag, vätskeintag, känsel, friktion och skjuvning (förskjutning av huden i förhållande till underliggande vävnader, som när man hasar ner i en stol), kroppstemperatur samt serumalbumin.

Enkel att använda
– Rapsskalan ger en bra bild av patientens tillstånd. Den har använts på en neurorehabavdelning och sjuksköterskorna tycker att den är enkel att använda. Med lite rutin tar det kanske fem till tio minuter att fylla i den, säger Margareta Lindgren.

De faktorer som visade sig öka risken för trycksår var minskad rörlighet, lång vårdtid, hög ålder, kirurgiska ingrepp och låg vikt.

Hur ofta patienterna bör bedömas, beror på flera faktorer. I samband med inläggning i sluten vård och så snart tillståndet förändras, kan vara ett riktmärke. Patienter som har någon form av funktionsinskränkning bör bedömas regelbundet, oftare i akutsjukvården än i boenden.

Tidig bedömning
– Sjuksköterskorna måste få in tänkandet och alltid göra en systematisk bedömning på ett tidigt stadium. De patienter som löper stor risk att utveckla trycksår upptäcks oftast, men det gäller att inte missa de som befinner sig ”emittemellan”e. Däremot löper förstås en uppegående rörlig person ingen risk.

Referens:
Lindgren M. Pressure sores. Risk assessment and prevention. Akademisk avhandling, Linköping: Hälsouniversitetet, Linköpings universitet 2003.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida