Nedlagt brottmål prövas inte i hsan
Mannen fick en medpatients medicin. Efter några dagar avled han och sjuksköterskan polisanmäldes, men förundersökningen las ner.
Den 56-åriga patienten led av en bipolär sjukdom och tvångsvårdades på en psykiatrisk klinik. Han hade också kol.
Mannen hade vårdats i knappt två veckor då han en kväll fick en medpatients medicin mot kroniskt smärttillstånd i stället för sin egen.
Enligt journaldokumentationen bestod den medicindos som patienten fick av Dolcontin 60 mg, Morfin 10 mg, Efexor Depot 150 mg, Stesolid 10 mg, och Zopiklon 7,5 mg, Oxascand 25 mg och Propavan 100 mg, alla i tablettform, samt Theralen-droppar 40 mg.
Sjuksköterskan upptäckte genast sitt misstag och kontaktade primärjouren som efter bedömning skickade patienten till medicinakuten. Han vårdades först på iva och sedan på en medicinavdelning där han avled efter ett par
dagar.
Enligt journaldokumentationen dog patienten i somatiska komplikationer till sin svåra kol.
Händelsen polisanmäldes. Samtidigt gick en lex Maria-anmälan till Socialstyrelsen som började utreda ärendet.
Efter ett halvår beslutade åklagaren att lägga ner förundersökningen eftersom brott inte kunde styrkas. Socialstyrelsen återupptog då ärendet och anmälde den sjuksköterska som hade förväxlat de två patienterna till Ansvarsnämnden för att hon inte kontrollerat patientens identitet.
Ansvarsnämnden har tagit del av Socialstyrelsens utredning och skriver i sin bedömning att en gärning som har prövats i straffrättslig ordning bara får behandlas i Ansvarsnämnden om gärningen »av någon annan orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott«.
Enligt nämnden har i rättspraxis åklagarens skäl för att lägga ner förundersökningen, att brott inte kan styrkas, ansetts synonymt med det i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (lyhs) använda uttrycket »bristande bevisning«. Nämnden anser sig därför inte kunna pröva Socialstyrelsens anmälan.
Socialstyrelsen har överklagat beslutet till länsrätten (hsan 2958/04:b5).
Kommentar: Lagen borde ändras
Det är helt förståeligt att åklagaren lägger ner förundersökningen eftersom patienten avlider i somatiska komplikationer till sin svåra kol, inte av felmedicineringen. Lika förståeligt, och därtill mycket tacknämligt, är det att Socialstyrelsen återupptar ärendet, säger Gunnel Raadu, högskoleadjunkt vid Sophiahemmets högskola och sammanställare av författningshandboken (för personal i hälso- och sjukvården).
Sjuksköterskan har bevisligen gett patienten fel medicin. Hon medger det och drar inte fram några förmildrande omständigheter, som dåligt minne eller stress.
Sen väljer Ansvarsnämnden att hänvisa till att man i rättspraxis brukar jämställa begreppen »brott kan inte styrkas« och »bristande bevisning« och anser att man därför inte kan ta upp ärendet. Juridiskt är det nog helt oantastligt, resonerar Gunnel Raadu. Men att behandla frågor om brott är inte nämndens uppgift. Och vad ger det för signaler? Hon föreslår att Ansvarsnämnden försöker initiera en omformulering av
5 kap. 4§ i lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Även om en åklagare bedömer att bevisen inte räcker enligt brottsbalken skulle en person kunna fällas utifrån patientsäkerhet och yrkesutövning.
? I dag går inte det. Men vore det inte ett naturligt led i det kvalitetsarbete som åläggs alla inom hälso- och sjukvården?
? Kanske kan det till och med kännas skönt för den som har begått ett fel att få ta ett formellt ansvar i form av en bedömning av Ansvarsnämnden. Då kanske man sedan kan lägga händelsen bakom sig – i stället för att enbart känna ett moraliskt ansvar och kanske få dras med ett dåligt samvete.