…och hon födde sin son

8§ Den kvinna som föder ett barn är barnets moder.”

Hade det inte varit för det inledande paragraftecknet kunde meningen uppfattas som hämtad från Bibeln. I kraft av sin enkelhet och självklarhet.

Men i Bibeln kan man i stället i juletid läsa »…och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba…«

Det heliga moderskapet tas för givet, det behöver inte slås fast i de bibliska lagarna.

Denna föreställning har levt kvar ända in i modern lagstiftning. »Mater semper carta est.« Den som föder ett barn är också rent rättsligt moder. Moderskapet kan bevisas genom vittnen.

Det är först nu, år 2001 efter Kristi födelse, som den medicinska utvecklingen kommit dithän att även moderskapet måste lagregleras.

Den nya lagtexten finns i socialdepartementets förslag till ny föräldrabalk, som följer av att man vill tillåta äggdonation. Lagen reglerar att kvinnan som donerat ägget inte ska kunna göra anspråk på barnet.

Det har tagit fem år från det att Statens medicinsk-etiska råd, SMER, la fram sitt förslag om äggdonation, tills det nu finns som ett färdigt lagförslag. Då, för fem år sedan, drog förslaget  i gång en debatt som tydligt visade att frågan om äggdonation berör många grundläggande mänskliga värden. Där fanns allt från filosofen Torbjörn Tännsjös »Låt folk få göra barn som de vill« till Barnombudsmannen Louise Sylwanders »Äggdonation leder till identitetskriser och är ett svek mot barnen.«

I grunden handlar debatten om å ena sidan individens rätt att själv ta ansvar för sin fortplantning och å andra sidan samhällets skyldighet att lagreglera när samhället står för de medicinska metoder som används. Den handlar också om barnets rätt att födas friskt och få veta sitt ursprung.

När SMER:s förslag formellt remissbehandlades vände sig tunga instanser mot förslaget om äggdonation, som Svenska barnläkarföreningen, Vårdförbundet och Barnombudsmannen. Argumenten var att förslaget tog för lite hänsyn till barnets rätt i sammanhanget. Forskning efterlystes om medicinska konsekvenser och de långsiktiga psykosociala effekterna på barnen.

I socialdepartementets förslag finns en del forskning redovisad som tillkommit de senaste åren. Den handlar dock nästan bara om de medicinska riskerna. Barn som tillkommit via ivf-behandling föds oftare för tidigt och har i ökad grad missbildningar. Men till övervägande delen förklaras dessa problem med att tvillingfödslar är så mycket vanligare i den gruppen. Dessa medicinska risker kan minska kraftigt om antalet ägg som förs in i kvinnan begränsas till ett.

När det gäller sociala och psykiska effekter finns dock inte mycket att redovisa. Delvis kan det förklaras med att tekniken för assisterad befruktning fortfarande är ung. Barnen har inte hunnit växa sig så stora än.

En undersökning finns dock och den väcker vissa farhågor. När Socialstyrelsen frågade de föräldrar som fått barn via givarinsemination om de hade berättat eller tänkte berätta om barnens ursprung för dem, svarade bara hälften ja.

Lagen reglerar att barnet har rätt att få reda på vem som är dess biologiske far, men den kräver inte att föräldrarna ska berätta.

Enligt lagförslaget blir det i Sverige bara kvinnor som själva ska genomgå IVF-behandling som kan komma ifråga som äggdonatorer. Skälet är att den hormonbehandling som kvinnan måste genomgå innan äggen plockas är påfrestande och kan vara riskfylld.

Visserligen konstateras att dessa kvinnor står i beroendeförhållande till sjukvården och att de bör erbjudas psykologisk hjälp för att komma fram till ett beslut om äggdonation. Men några djupare resonemang redovisas inte. Det finns heller ingen redovisad forskning från andra länder om hur kvinnorna reagerar, där samma lagstiftning gäller.

Hela lagförslaget i äggdonationsdelen vilar på dessa redan utsatta kvinnor. Vem skulle inte känna sig pressad att säga ja till donation för att hjälpa en drabbad medsyster?  För att sedan leva med vetskapen att ett av äggen blev ett barn, i en annan kvinna, medan den egna IVF-behandlingen kanske misslyckades.

Lagförslaget om assisterad befruktning är nu ute på remiss. Frågan är hur tiden har påverkat de etiska betänkligheter som framfördes för fem år sedan. Vi har säkert bara sett början på hur medicinteknikens möjligheter utmanar tidigare självklara sanningar.