Positiva resultat av individuellt utformad behandling vid svåra ätproblem efter slaganfall

Syfte: Att beskriva effekterna av individuellt utformad ätträning för personer med uttalade ätsvårigheter efter slaganfall.

Design: Fallstudie med behandling.

Plats: Medicinkliniken vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Patienter: Ett urval som bestod av 14 män och en kvinna mellan 42 och 79 år ingick i studien. Samtliga hade uttalade ätsvårigheter efter slaganfall. Vid ankomsten till sjukhuset kunde fem av patienterna, med stora svårigheter, äta mat i puréform, tio fick näring via sond eller fistel.

Metod: Vägledande för utredning och behandling var att se ätandet i sin helhet. Vi ville få en bild av vad som fungerade bra i ätsituationen. Behandlingen anpassades efter patientens resultat i funktionstester och efter bedömningar av hur patienten klarade av att äta. Patientens omgivning anpassades med lämpliga möbler och möjlighet att sitta i avskildhet vid måltiderna när patienten behövde det. Patientens bålbalans och sittställning tränades liksom de funktioner som krävs för att självständigt kunna äta och svälja mat. Oral stimulering, träning av munrörelser, träning i att äta och svälja mat med den konsistens som fungerade utan svårighet, och anpassning av  sväljningsteknik var viktiga delar i behandlingen. Den ansvariga sjuksköterskans upprepade samtal med patienten var avgörande för den individuellt utformade behandlingen.

Huvudresultat: Den relation till patienten som den ansvariga sjuksköterskan byggde upp för att stödja hans utveckling och hantering av livssituationen var viktig. Endast små förbättringar i funktionstesterna kunde observeras. Sonden kunde tas bort hos fyra patienter under behandlingstiden. Före behandlingen kunde ingen av patienterna äta fast föda. Efteråt kunde sex av dem göra det. Spillet och hostningarna under måltiderna hade minskat och de patienter som fortfarande fick näring via sond eller fistel kunde smaka mat på ett säkert sätt. Patienterna var glada över att våga ha mat i munnen även om de inte kunde svälja allt. De kunde till och med känna att det var gott att äta.

Slutsatser: Att upprätthålla, träna och utnyttja patienternas kvarvarande förmåga att äta är en viktig utgångspunkt för att ätträning ska bli framgångsrik. Träningen utvärderas genom att patienternas funktioner, aktiviteter och upplevelser bedöms. Samtalen med den ansvariga sjuksköterskan under utredningen och ätträningen gav patienterna nya insikter som positivt påverkade deras uppfattning om det egna ätandet. Behandlingen av patienter med uttalade svårigheter att äta efter slaganfall kan vara framgångsrik om den bygger på en noggrann bedömning och om träningen är individuellt anpassad.

För korrespondens: Sjuksköterska, Lic med vet Catrine Jacobsson, forskningsassistent, Västerbottens läns landsting/Institutionen för omvårdnad, Byggnad 7, nus, 901 87 Umeå. E-post: catrine.jacobsson@nurs.umu.se. Fax: 090-785 87 72. Telefon: 090-785 87 77.