Tolvårig diabetiker avled
Ketoner i urinen är ett tecken på acidos och bör ses som ett varningstecken, skriver HSAN sedan en tolvårig diabetiker dött i samband med en maginfluensa.
Den 12-åriga pojken led av diabetes mellitus och behandlades med insulin flera gånger om dagen när han insjuknade med kräkningar. Morgonen därpå ringde pojkens mamma till barnklinikens akutmottagning som rekommenderade tillförsel av söta drycker och insulin och kontroll av blodsockernivån.
Pojken fortsatte att kräkas under dagen och på kvällen kontaktade hans mamma än en gång akutmottagningen. Tolvåringens blodsockervärde var då normalt. Mamman råddes att ge honom mer söt dryck och kontrollera urinen samt ringa tillbaka till sjuksköterskan en timme senare.
Mamman ringde som man gjort upp om och berättade att pojken kunnat behålla den dryck han fått den senaste timmen (1,5 dl coca-cola). Hans blodsockervärde var 6,2 och det fanns socker och en mindre mängd ketoner i urinen. Sjuksköterskan rådde mamman att fortsätta ge söt dryck under natten eftersom pojken druckit dåligt under dagen och eftersom han hade både socker och ketoner i urinen.
Vid halv fem-tiden på morgonen ringde mamman på nytt till akutmottagningen. Efter midnatt hade pojken yrat, haft en känning och gått mot en dörrkarm. Strax före telefonsamtalet hade han fortsatt att kräkas, han var uttröttad och föräldrarna råddes att ringa efter en ambulans.
En halvtimme senare ringde modern åter upp och rapporterade pojkens blodsockervärde. Hon uppmanades åter att ta ambulans in till sjukhuset.
Pojken avled innan ambulansen kom.
Obduktionen visade att tolvåringen förmodligen dött av ett hyperglykemiskt tillstånd med utveckling av acidos, hyperkalemi och ventrikelflimmer.
Pojkens far anmälde tre sjuksköterskor och en läkare vid mottagningen till ansvarsnämnden för felbehandling. Han hävdar att personal på barnkliniken sa att de inte trodde att pojken var så sjuk som han var eftersom hans mamma inte lät så orolig.
Pappan skrev också att de genast skulle ha åkt till sjukhuset om de hade vetat hur farliga kaliumrubbningar kan vara för diabetiker med magsjuka.
Sjuksköterskorna redgör i sina yttranden för sina telefonkontakter med mamman. Den sjuksköterska som arbetade på kvällen påpekar att telefonrådgivning för henne innebär att ta föräldrarna på allvar i varje samtal. Hon skriver också att kalium inte är något man frågar efter vid telefonrådgivning eftersom det inte är ett prov som kan tas och analyseras i hemmet.
Den ST-läkare som var primärjour på barnkliniken den aktuella natten skriver att barnsjuksköterskan kontaktade honom för att rapportera efter sina två första samtal med föräldrarna vid niotiden på kvällen. Han instämde i de råd hon gett. Eftersom hon var erfaren och kompetent hade han ingen anledning att tro att uppgifterna var fel eller missvisande.
Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att personalen gav mamman rätt råd. På kvällen visade emellertid urinprovet en liten mängd ketoner i urinen. Det är ett tecken på acidos och bör ses som ett varningstecken, även om det i pojkens fall kunde förklaras av svält och uttorkning efter de senaste dagarnas upprepade kräkningar.
Nämnden konstaterar att sjukdomsförloppet var ovanligt. Den anmälda personalen har följt de vedertagna rutinerna och nämnden ser inga skäl att kritisera deras handläggning. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 2798/00:a2).