Undersökte inte akutpatienten
Den nyinskolade sjuksköterskan undersökte aldrig patienten utan hänvisade honom till husläkaren. Hon trodde att en mer erfaren kollega gav henne stöd i beslutet.
Några dagar efter sin influensavaccination blev den 40-årige mannen trött, orkeslös och fick huvudvärk. Han fick också blånader och små och stora röda utslag över hela kroppen ? till och med inne i munnen.
När besvären inte gick över återvände mannen efter någon vecka till den företagshälsovård som hade gett honom vaccinationen. Sjuksköterskorna där uppmanade honom att genast bege sig till sjukhusets akutmottagning, men den sjuksköterska som tog emot honom på akuten hänvisade honom till husläkaren.
Hos husläkaren togs ett blodprov som visade en allvarlig brist på blodplättar (itp, immunmedierad trombocytopen purpura) och skickade mannen tillbaka till akuten. Han blev inlagd på sjukhuset, vårdades för itp och gick på kontroll på blodmottagningen.
Patienten anmälde sjuksköterskan på akutmottagningen till Ansvarsnämnden. Han hävdade att hon nonchalerade hans allvarliga symtom – hon hade inte ens tittat på hans prickar och blåmärken – och skrev att han var osäker på om han skulle återfå sin hälsa.
Sjuksköterskan skrev i sitt yttrande att hon är ganska ny i yrket. En äldre, mer erfaren sjuksköterska följde därför med som stöd då hon tog emot 40-åringen. Tillsammans diskuterade de mannens symtom och konstaterade att han inte var svullen eller andningspåverkad. De bedömde, enligt sjuksköterskan, att för lång tid hade gått mellan vaccinationen och utslagen för att de skulle höra ihop. Hon hänvisade honom därför till husläkarmottagningen för utredning.
Den mer erfarna sjuksköterskan skrev att kollegan hade sett osäker ut och tittat på henne då undersköterskan bad den yngre sjuksköterskan att bedöma en patient. Hon erbjöd sig då att gå med. Hon stannade i bakgrunden men hörde hela konsultationen som hon också återgav i brevet till nämnden.
Kollegan gjorde en medicinsk bedömning utan att rådfråga henne. Den erfarna sjuksköterskan skrev att det inte fanns några direktiv om hur aktiv en person som erbjuder hjälp ska vara. Hon hade förväntat sig att kollegan själv skulle fråga henne om hon ansåg sig behöva hjälp och stöd i sin bedömning.
Nämnden konstaterar att den färskare sjuksköterskan borde ha undersökt patienten bättre. Då hade hon upptäckt de röda utslagen och de stora blåmärkena på merparten av mannens kropp. Den mer erfarna sjuksköterskan var inte handledare eller mentor och om de båda sjuksköterskorna diskuterade patienten tillsammans eller inte går inte att reda ut. Det missförstånd som uppenbarligen uppstod mellan dem ser nämnden dock som en förmildrande omständighet. Eftersom mannen var klar och redig var rådet att konsultera husläkaren riktigt, anser nämnden och lämnar anmälan utan åtgärd.
Mannen överklagade beslutet till länsrätten (hsan 2004/3282:a7).
Kommentar: Kommunikationen verkar otydlig
? Det här ger intryck av att vara en arbetsplats där det saknas tillit. Men den kan tränas upp. Det är en ledningsfråga, kommenterar Gunilla Silfverberg, docent i etik och forskningsledare vid institutionen för vårdvetenskap på Ersta Sköndal högskola i Stockholm.
Hon frågar sig hur kommunikationen på enheten egentligen fungerar, den tycks ske mest via ögonkast och gester.
? Mitt intryck av att kommunikationen var otydlig bekräftas av sjuksköterskornas oenighet om vad som var överenskommet. Klart är dock att den erfarna sjuksköterskan ser den yngres osäkerhet och erbjuder sina tjänster. Av det följer att hon har ett eget ansvar. Men sedan ger hon ingen hjälp.
När den yngre kollegan påpekar för Ansvarsnämnden att den äldre har erbjudit sig att hjälpa till frågar hon vilka direktiv det finns för hur aktiv eller passiv en kollega måste vara.
Några sådana direktiv existerar inte.
? Det är en märklig kommentar. Normalt sett ger erfarenhet en förmåga till eget omdöme, och ett direktiv skulle aldrig kunna ange grad av aktivitet i specifika situationer, det måste avgöras från fall till fall. Det är lite underligt att Ansvarsnämnden inte säger någonting om hennes agerande, det hade varit intressant att höra nämndens syn på detta.