Vassare förbund i modern dräkt
Vårdförbundet uppträder från och med nu i ny dräkt av modernt snitt. För att uttrycka mig högtidligt skulle jag vilja påstå att vi därmed inleder en ny era för ett nytt och vassare förbund. Ett förbund med tydligare inriktning och skarpare konturer, symboliserat av det nya namnet, den nya logotypen och visionen, Vårdförbundet 2007.
Namnbytet gjorde förvisso logobytet nödvändigt. Men det var nödvändigt också för att markera en tydligare profil. Korset, den traditionella symbolen för vård, står för trygghet och tillit – till organisationen och till oss som yrkesutövare. Korset kan också ses som ett plustecken – Vårdförbundets medlemmar tillför vården viktig kunskap.
Den nya logotypen signalerar ett öppet förhållningssätt mot omvärlden. En beredskap att pröva nya lösningar och en vilja att ständigt förbättra vården. Samtidigt som det inte råder något tvivel om att detta kräver en ordentlig uppvärdering av vårdens allt viktigare yrkesgrupper. Vårdförbundet (utan förvirrande förkortning) ska vara en tydlig och stark organisation med starka och professionella yrkesföreträdare.
Så långt orden och symboliken. Förpliktande och högtflygande, men lättviktiga om de inte omsätts i handling. Utan konkreta resultat ingen trovärdighet. De färska resultaten från undersökningen Medlem tycker visar att vi som förtroendevalda fortfarande har svårt att nå ut. Till exempel med att visa på sambandet mellan yrkets status och villkor å ena sidan, och frågor som strukturförändringar och patienträtt å den andra.
På frågan vilka områden förbundet ska arbeta med hamnar lön och arbetsvillkor högst, medan strukturfrågorna prioriteras lägre. Inte så konstigt kanske, eftersom det ena låter mer handfast än det andra. Det är svårare att se att vårdens organisation och struktur direkt påverkar medlemmarnas möjligheter och villkor, eftersom det är ett långsiktigt arbete, som inte ger några snabba effekter.
Men om inte vi drivit frågan om arbetsorganisationen, som i dag diskuteras överallt i kommuner och landsting, är det tveksamt om den ens funnits på dagordningen.
Medlem tycker pekar alltså på att vi behöver samla vår decentraliserade organisation och visa vad vi uppnått. Det här har Vårdförbundet – mitt förbund – medverkat till. Och det här, som just håller på att hända på min arbetsplats, kan vi påverka i en gynnsam riktning. Många små steg, som tillsammans kan bilda sjumilakliv närmare visionen. För undersökningen visar också att det finns ett stort engagemang, en vilja att tillhöra Vårdförbundet och stark tillit till företrädarna.
Men det har inte räckt. Liksom 1994, då Medlem tycker genomfördes första gången, är missnöjet med arbetsgivaren utbrett. Trots avtalets lönepolitiska skrivningar och arbetsgivarens talrika utsagor om hur viktiga de anställda är har pressen ökat ännu mer, vilket är orsaken till att många nu säger sig vilja lämna vården. Och det i ett läge när Vårdförbundets yrkesgrupper är viktigare än någonsin. Om man inte hinner utveckla sitt dagliga arbete, hur ska man då hinna utveckla det långsiktiga? Den pressade arbetssituationen är det största hotet mot vården, och ett klart hinder för utvecklingen.
Det här börjar arbetsgivaren långsamt inse, bland annat efter egna undersökningar om en snar brist på utbildad personal. Nu är den bilden bekräftad av Medlem tycker. Om man vill undvika att vården försämras ytterligare måste den bli mycket attraktivare som arbetsmarknad. Därför har våra yrkesgrupper egentligen ett bättre läge än vi någonsin haft.
Det läget ska vi använda oss av! Tillsammans och med hjälp av ett vassare och tydligare förbund. Nu är det dags att börja skörda.