4 frågor. Hur ska vården klara den snabba utvecklingen?

4 frågor. Hur ska vården klara den snabba utvecklingen?
Återkoppling krävs för att personalen ska orka behålla sitt engagemang, anser Ingegerd Bergbom. Foto: Peter Magnusson

Med fler människor och avancerad teknik i operationssalen blir operationssjuksköterskans ansvar att upprätthålla säkerheten för patienten allt större.

6 februari 2013

Hur ser du Ingegerd Bergbom, professor i omvårdnad vid Sahlgrenska akademin i Göteborg, på utvecklingen??

— Den innebär många utmaningar för vården och vårdandet, men också för samhället i stort. Till exempel har dagkirurgiska ingrepp och angiografier inneburit orealistiska förväntningar hos allmänheten, både på ingreppen som sådana och efterförloppet. De ser tekniken som avancerad och säker, och eftersom ingreppen ses som små förväntar sig både patienter och deras omgivning att de ska fungera som vanligt dagen efter. Men eftervården är absolut inte komplikationsfri och det måste vården upplysa om så att förväntningarna blir mer realistiska.

— En annan utmaning handlar om att patienter vid undersökningar och ingrepp kan få möjlighet att se in i sin egen kropp. Vad innebär det och vilka konsekvenser får det? Vi vet att myter skapas om hur undersökningar går till och vad som ses. Den tekniska utvecklingen innebär också att nya och mer avancerade krav ställs på teamsamverkan, vårdande kulturer och tillitsfulla och trygga vårdatmosfärer, där personalen sinsemellan stödjer och respekterar varandra både när det gäller tilltal och beteende. ?

Vilka är riskerna??

— En löpande band-effektivitet där patienten ses som objekt, en sak på lagning. Tekniken kan hamna i fokus, medan patienten — människan — blir ett medel. Avancerad medicinsk utrustning kan också förleda människor att tro att allt går att åtgärda och att förhållandet framför allt till döden blir än mer komplicerat. Men ny teknik kan också öka riskerna och säker vård äventyras. Patienten kan känna sig alienerad i den teknikintensiva miljön och uppleva att kroppen är öppen för allmän förevisning. Vad detta kan innebära vet vi alldeles för lite om.

Vilka kan konsekvenserna bli för personalen??

— En risk är att arbetsgivaren vill att alla ska kunna allt och att utbildningar ger alltför bred och ytlig kompetens. Exempelvis att grundutbildade sjuksköterskor gör angiografiundersökningar utan den utbildning i aseptik och strålskydd som behövs. Fokus måste vara patientens bästa, inte att effektivisera så att patienten kommer i kläm. Andra och nya samarbetskrav kommer att ställas på professionerna där deras perspektiv, språk och intressen jämkas samman så att vården blir säker. För att patientens säkerhet inte ska riskeras måste de som ska använda tekniken också vara med i beslutsfattandet, få adekvat utbildning och deras åsikter och erfarenheter måste tas till vara. ?

Vad krävs för att sjuksköterskan ska kunna upprätthålla en säker miljö??

— Var och en ska ägna sig åt de uppgifter den har utbildning för och ha respekt för andras unika kunskap. Samarbetet mellan röntgen-, operations- och anestesisjuksköterskan är viktigt. När samma personer får arbeta tillsammans ofta lär de känna varandra och kan göra sitt allra bästa för patienten. I en hybridsal där röntgenstrålning används bör det finnas röntgensjuksköterskor med utbildning i strålskydd för att skapa en säker miljö för patienten. Operationssjuksköterskans unika kunskap om aseptik är oumbärlig för patientsäkerheten, liksom att hon eller han deltar i interventionen speciellt om ingreppet leder till öppen kirurgi och instrumentering.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida