Den sista juni kom Socialstyrelsen med nya föreskrifter och allmänna råd om delegering av medicinska uppgifter i hälso- och sjukvården (SOSFS 1997:14).

De nya reglerna innebär en skärpning i förhållande till de råd som gällt tidigare (SOSFS 1980:100 om delegering och 1983:7 om delegering inom psykiatrin).

För att göra det tydligt att reglerna blivit strängare har en del av dem meddelats i form av föreskrifter. Det betyder att brott mot dem kan rendera disciplinpåföljd i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Socialstyrelsen tar sin utgångspunkt i patientsäkerheten. Delegering ska inte användas för att lösa brist på pengar eller personal. I de nya reglerna betonas Hälso- och sjukvårdslagens krav på att varje enhet ska vara bemannad med både formellt och reellt kompetent personal i den omfattning som behövs för att kunna ge en god vård och fullgöra verksamhetens uppgifter. Detta gäller oavsett om vårdgivaren är stat, landsting, kommun eller enskild.

Av det följer att utrymmet för delegering av arbetsuppgifter minskar. Åtgärden ska användas i undantagsfall eller då det av en särskild författning framgår att så får ske.

Ingen vet hur många delegationer det finns i svensk hälso- och sjukvård i dag, än mindre hur många av dem som följer reglementet. Klart är dock att det här och där hanterats fel och att det på sina håll rått stor förvirring i fråga om vad som är delegation och vad som är arbetsfördelning.

Socialstyrelsen har därför valt att i de allmänna råden analysera båda begreppen.

Delegeringar måste hädanefter vara skriftliga och får löpa på högst ett år. Det går alltså inte längre att delegera tills vidare.
Den som delegerar ska genast underrätta verksamhetschefen eller där det förekommer den medicinskt ansvariga sjuksköterskan om delegeringen.

Innan delegering över huvudmannaskapsgränser görs – det som tidigare hette anvisning – ska samråd genomföras med mottagarens arbetsledning. 

De nya reglerna gäller från den första juli.