Vi är på väg i bil från Jönköping mot Borås. Plötsligt dyker en ny skylt upp vid sidan av vägen, den anger att vi nu befinner oss i Västra Götaland. Skylten har funnits där mindre än ett år.

En tid senare i Stenungsund i Bohuslän. Styrelserna i Vårdförbundets fyra lokala avdelningar i Bohuslän, Göteborg, Skaraborg och Älvsborg träffas för att diskutera hur det ska bli i det framtida Västra Götaland.

För även om Västra Götaland redan finns, så finns det ändå inte. Trots att det handlar om samma geografiska område. Det låter kanske konstigt men är faktiskt sant. Länet Västra Götaland– med landshövding, länsstyrelse och annan statlig verksamhet – finns från och med den 1 januari 1998. Däremot finns inte regionen Västra Götaland förrän den 1 januari 1999, med den förvaltning och de arbetsuppgifter som landstingen har i dag, inte minst hälso- och sjukvården.

Styrgrupp leder arbetet
Så är vi tillbaka i Stenungsund och Vårdförbundets lokala arbete med Västra Götaland. För självklart måste Vårdförbundet anpassa sin verksamhet efter den nya organisationen. Och det brådskar. Förändringarna går mycket snabbt. Om bara några månader är regionen ett faktum.

Diskussionen är livlig i konferenssalen i hotellet vid stranden, inte så långt från den kända Tjörnbron, och den leds till stor del av den styrgrupp – med representanter från alla fyra
avdelningarna – som utsågs tidigt och som stått i spetsen för arbetet med avdelningarnas förändringsarbete. En rad frågor tas upp: Hur kommer det att fungera med en i stället för som nu fyra arbetsgivare? Vilka konsekvenser får samordningen av länssjukvården för medlemmarna? Vad innebär den nya primärvårdsorganisationen? Frågorna är många och svaren långt ifrån givna. Hur ska Vårdförbundet till exempel få inflytande över verksamheten?

– Jag tror att vi på högsta regionnivå kommer överens om vissa övergripande ramregler och att resten avgörs på de olika förvaltningarna, säger Ewa Andegren, ordförande i Bohuslän och med i styrgruppen.

En annan fråga som orsakar diskussion och har stor betydelse för den enskilde medlemmen är anställningstryggheten. Kommer alla att ha kvar en tjänst efter regionbildningen? Och får den som i dag har en tjänst i till exempel Skaraborg tillgodoräkna sig sina tjänsteår när hon söker en tjänst i det Älvsborg som inte finns efter årsskiftet?

– Som det verkar i dag har alla kvar sina jobb efter årsskiftet men man kan tvingas flytta inom regionen. Ännu är det oklart hur tjänsteåren ska räknas. Eventuellt blir det så att man den 1 januari 1999 bara får tillgodoräkna sig åren hos den arbetsgivare man har just då, säger Angela Eriksson, ordförande i Göteborg och med i styrgruppen.

Lönepolitiken är en annan stor fråga. Synen på löneutveckling och förhandlingar har skilt sig åt. Man talar om gamla och mycket skiftande kulturer i landstingen i Bohuslän, Skaraborg och Älvsborg och Göteborgs kommun. Kommer arbetsgivaren i regionen att kunna nå fram till något gemensamt och hur ser det i så fall ut? Och hur ska Vårdförbundet kunna möta detta?

Klubbar får nyckelställning
Klart är i alla fall hur Vårdförbundets lokala organisation kommer att se ut.

I stället för fyra blir det en enda storavdelning för hela Västra Götaland, med kontor i Göteborg. Vårdförbundets avdelningsexpeditioner i Borås, Skövde och Uddevalla försvinner alltså. Orsaken till valet är att Göteborg har de bästa kommunikationerna, både inom och utanför regionen.

Under avdelningen kommer att finnas 14 klubbar. Till viss del är de samma som i dag, till exempel Sahlgrenska universitetssjukhuset och NU-sjukvården. Men mycket är helt nytt. En klubb kommer att omfatta alla medlemmar i Strömstad, Tanum, Munkedal, Sotenäs och Orust, en annan klubb medlemmarna i Lidköping, Grästorp, Götene, Skara, Vara, Essunga och Falköping (frånsett de som arbetar på Skaraborgs sjukhus som bildar en egen klubb). Den minsta klubben beräknas ha cirka 300 medlemmar, den största
5 700. Någon speciellt vald klubbstyrelse finns inte. På klubbarnas årsmöten väljs ordförande, vice ordförande och klubbledning. Tanken är att de olika verksamhetsområdena ska finnas med i klubbledningen.

– Vi har valt den modellen för att så många som möjligt ska kunna påverka verksamheten. Annars finns risken att en klubbstyrelse enbart får representanter från ett fåtal arbetsplatser. Vi tror också att företrädarna, och därmed medlemmarna, på det sättet får ett större inflytande över verksamheten, säger Ewa Andegren och Angela Eriksson.

Klubbarna kommer att få en stark ställning, som stöd för företrädarna och som samordnare av den lokala verksamheten.

Två andra samarbetsorgan skapas. Dels ett ordföranderåd bestående av de 14 klubbordförandena samt representanter för avdelningsstyrelsen, dels ett representantskap som är avdelningens högsta beslutande organ och som består av totalt 100 ombud från de 14 klubbarna. Den största klubben får 26 ombud och den minsta tre. Representantskapet väljer avdelningsstyrelse, beslutar om budget och arbetar även i övrigt som representantskap gör i andra lokala avdelningar.

Lägger ner sig själva
Hela omorganisationen kommer att äga rum i vår. Först har de 14 klubbarna sina första årsmöten och väljer ombud till representantskapet. Därefter håller de fyra lokala avdelningarna årsmöte, om möjligt samma dag, och lägger ner sig själva. Sedan träffas representantskapsombuden, kanske redan dagen efter, bildar den nya regionavdelningen och väljer dess första styrelse.
I och med detta finns avdelningen Västra Götaland och därmed blir skyltarna på gränsen mellan regionen och övriga län verklighet även för Vårdförbundet.