Carina Harre är sedan april förra året anställd på Competence Sköterskejouren, ett av många uthyrningsföretag inom vårdsektorn som etablerat sig i Stockholmstrakten. Hon har sagt upp sig från en tjänst som sjuksköterska på urologen på Karolinska sjukhuset i Stockholm. För två år sedan var hon utbränd, men det var inte bara den pressade arbetssituationen på det stora sjukhuset som fick Carina att ta steget över till den mer osäkra tillvaron som timanställd på ett uthyrningsföretag.

– Jag började läsa ledarskap och organisationsutveckling och det gick inte att kombinera studierna med heltidsarbete. Och så ville jag ha nya utmaningar. Jag utvecklades inte längre på min arbetsplats, säger hon.

För lite utveckling, men också en trötthet på landstinget som arbetsgivare fick henne att sluta: »Jag fick ingen uppskattning och kände mig bara som en liten kugge i det stora maskineriet.«

Det är annorlunda nu. Carina säger att hon aldrig fått så mycket uppskattning som sedan hon började »frilansa«. Många uttrycker sin beundran över hur hon kan komma till en helt ny arbetsplats och så snabbt sätta sig in i arbetet. Visst kan hon sakna arbetsgemenskapen med kolleger men å andra sidan är det skönt att slippa dras in i konflikter och problem.

Att ständigt komma till nya arbetsplatser ser hon som en utmaning: nya platser, nya möten, nya saker att lära sig. Carina tycker det är spännande att se vad hon kan göra av sin dag på en ny arbetsplats.

Så är det lönen och inflytandet förstås. De flesta sjuksköterskor som lämnar sin fasta anställning för ett uthyrningsföretag lockas av den betydligt högre lönen och det inflytande de får över både arbetstider och val av arbetsplatser.

– Frihetskänslan är värd mycket, säger Carina.

– Jag kan styra över både var jag ska jobba och när. Vill jag inte till en arbetsplats för att till exempel resvägen är för lång kan jag säga nej.

Visst är lönen betydligt högre än som fast anställd. Men Carina, som valt att vara timanställd, får bara betalt för de timmar hon arbetar. Ingen garantilön mellan uppdragen alltså. Och är hon sjuk blir det heller ingen ersättning.

För Carina är det här en bra anställningsform, åtminstone just nu. Hon vill vidare i sin karriär och har börjat söka chefstjänster. Men ändå: ibland kan det kännas lite futtigt att komma som inhyrd för en dag. För visst är det så, tillstår hon, att man bara kan göra rutinjobbet – sådant som måste göras. Svårare är det med det där lilla extra. Det som ändå betyder så mycket. Inte minst för de äldre.

Fast anställd för all framtid skrämmande tanke
Susan Norouzi är samordnande sjuksköterska på Nytorgsgården. Det är hennes första dag som fast anställd, även hon har varit inhyrd från Competence Sköterskejouren. Dock tillräckligt länge för att lära känna både personal och patienter. För på två månader hinner man börja grubbla både över relationer i arbetsgruppen och över hur patienterna har det.

– Den stora skillnaden mellan att vara inhyrd och fast anställd är ansvaret. Som inhyrd slutar jag att tänka på vad som händer med patienterna när jag har gått för dagen, säger hon.

Susan tvekade när hon fick erbjudandet om fast anställning. För en småbarnsmamma är möjligheten att välja tider mycket värd, men hon har trivts här och trots allt känns det tryggare att ha ett fast arbete. Och även om hon till slut  vande sig vid att vara vid sidan om är det skönt att ingå i en arbetsgemenskap. Men tanken på att vara fast för all framtid skrämmer. Hon är 31 år och vill vidare. Ett av målen är att  så småningom börja studera till barnmorska.

Skinn på näsan ett måste
Susan Norouzi och Carina Harre träffas för första gången när Carina kommer inskyndande för att få rapport. Susan har tagit kopior på listorna över de boendes namn och rumsnummer. Bra att ha för Carina som antecknar det som sägs om medicinering, ordinationer, andningsproblem och om någon är orolig. Susan visar var nycklar, blodtrycksmanschetter, journaler och medicin förvaras. Och demonstrerar hur den bärbara telefonen fungerar. 31 gamla utspridda på tre olika våningsplan ska hon ha ansvar för. På plan tre är alla mer eller mindre dementa. Bara att klura ut hur dörrarna ska låsas upp är ett litet företag.

– Man måste ha skinn på näsan – annars kan man få nervsammanbrott, säger Carina på väg att se över lokalerna.

Det är viktigt att veta vad man kan. Hon har mött motsatsen ibland och »sett skräcken i blicken« på den uthyrda personalen. Både yrkeserfarenhet och livserfarenhet är vad som krävs, säger hon. Och så en rejäl dos social kompetens; man ska ha lätt att få kontakt med nya människor och kunna inbjuda till en dialog redan vid första mötet.

Att förstå och vara lyhörd inför andra människors behov är också viktigt. Snorkig får man inte vara. Det håller inte att komma och tala om för den fasta personalen hur de ska sköta sitt arbete.

Vi springer runt i en liten samlad tropp där på Nytorgsgården. Carina hälsar på undersköterskor och biträden. Visst är det bra att den inhyrda personalen finns, tycker de, men det vore bättre med kontinuitet. »De inhyrda är duktiga, men engagerar sig inte på samma sätt«, säger två undersköterskor.

Container för negativa känslor
Det är ungefär vad Margot Wallgren också tycker. Hon har bara bott på Nytorgsgården i fyra månader men har hunnit märka att det blivit vanligare med personal från uthyrningsföretag.

– Det är synd för många äldre är så känsliga, säger hon.

– De som varit här länge säger att den där lilla extra omtanken inte hinns med. Fast det är ju inte så lätt för dem som är inhyrda heller. De känner inte de boende och tycker väl att om någon är nervös eller orolig så kan det vänta tills i morgon.

Carina Harre och Susan Nourozi håller med om att det knappast är bra för vården med denna genomströmning av personal.

– Det kan inte vara bra i längden, säger Carina. Bristen på kontinuitet och att hela tiden behöva informera nya personer nöter på de fast anställda. Det kan inte vara bra för patienterna heller.

Båda har de sett tröttheten hos den personal som mött för många inhyrda kolleger. Då orkar ingen riktigt se dem när de kommer. Sådana gånger får de finna sig i att vara en sorts container för negativa känslor.

Men grubblet lämnar de kvar när de går hem för dagen. Nästa dag innebär ju en ny arbetsplats och nya utmaningar.