Vem var hon egentligen, min mamma? Den frågan ställer sig romanens jag, en kvinna i 40-årsåldern, genom hela boken. Men svaret kan hon bara hitta i sina fantasier. Mamman är död och först sedan hon dött får hennes dotter reda på att hon har en äldre syster, född utom äktenskapet och bortadopterad innan mamman gifte sig med den man som skulle bli far till henne och hennes syster.

Romanen löper på flera nivåer. En är jag-personens fantasier om sin mamma som ung och hennes sökande i de spår som finns kvar, en annan är beskrivningen av vardagen på den långvårdsavdelning där mamman vårdas de sista tre åren av sitt liv. Inte minst handlar det om ”följesystrarna”, alla de kvinnor – döttrar, systrar, systerdöttrar – som deltar i vården av de gamla kvinnorna på avdelningen. Några män syns sällan, varken som ”följebröder” eller som personal. De vistas någon annanstans. Undantaget är de sporadiskt förekommande manliga biträdena, företrädesvis utlänningar. ”Vi kallade [dem] sjukbrorsor, [de] kom från andra kulturer, sådana där man lyssnade till de gamla och vördade dem, och därför tycktes sjukbrorsorna, hur mycket de än hade för händer, alltid ha tid att stanna till och småprata med de gamla tanterna.”

Författare Anja Snellman  Titel Hudens tid, 161 sidor  Förlag Norstedts 1999
Cirkapris 256 kronor  ISBN 91-1300-597-9