Smittskyddsarbetet måste bottna i en humanistisk människosyn där den enskildes värdighet och självbestämmande är viktigt. Förbudet mot bastuklubbar och liknande verksamheter bör upphävas, det är inte motiverat av smittskyddsskäl, anser kommittén.

Den nya lagen bör betona envars ansvar att vidta rimliga försiktighetsmått, samtidigt som den som vet eller misstänker att han har en smittsam sjukdom måste göra vad han kan för att inte smitta andra.

Bärare av en allmänfarlig smittsam sjukdom bör bli skyldig att informera dem som kan riskera smitta. Både i de fallen, och där epidemiologiska skäl kräver särskilda åtgärder för att hindra smittspridning, ska den smittade bli skyldig att läkarundersöka sig och delta i smittspårning.

Även annan hälso- och sjukvårdspersonal än läkare ska få möjlighet att bedriva smittspårning.

Om det behövs av smittskyddsskäl ska smittade erbjudas psykosocialt stöd, och vid allmänfarliga smittsamma sjukdomar ska även särskilda behandlingsinsatser, till exempel mot missbruk, erbjudas.

En ny straffbestämmelse, »orsakande av smittfara«, föreslås, där den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utsätter någon för fara att smittas av en livshotande sjukdom ska kunna dömas till fängelse i högst fyra år.

Förutsättningarna för tvångsåtgärder begränsas till sjukdomar som innebär ett större eller mer allvarligt hot mot befolkningens hälsa.

Tvångsisolering föreslås bara få äga rum i speciella undantagsfall, sedan adekvata åtgärder i frivillig form erbjudits, och då i högst tre månader (som kan förlängas tre månader till). Beslut om tvångsåtgärder ska fattas av domstol.

Smittskyddsarbetet ska bygga på frivillighet och relationen läkare-patient på samarbete och förtroende. Förhållningsreglerna slopas därför men läkaren ska ge medicinska och praktiska råd, och anmäla till smittskyddsläkare om patienten inte följer dessa – om han inte tror att han kan få patienten att ändra sitt beteende. Läkaren bör i vissa fall bli skyldig att underrätta närstående som riskerar att smittas.
Betänkandet Smittskydd, samhälle och individ (sou 1999:51) överlämnades till regeringen i april.