»Jag kommer ju att bli ett Monster!«

Efter flera hjärtinfarkter orkar Carins hjärta inte längre, enda chansen är ett nytt hjärta. Transplantation planeras, men Carins tillstånd försämras och hon förflyttas till hjärtintensiven där hon ska övervakas tills hon blir tillräckligt stark för den krävande operationen.

3 mars 2006

Innan transporten till hiva startar kommer en proper sjuksköterska in till mig. Hennes uppgift ? och skyldighet ? är att informera mig om biverkningar. Om jag får ett nytt hjärta kommer jag att efteråt vara tvungen att ta mängder av medicin.

Min syster Kickan är hos mig och får stanna kvar under informationen.

Sköterskan inleder:

– Jag ska berätta för dig om de olika medicinerna som du blir tvungen att ta. Vissa av dem kan ha biverkningar som är besvärliga för patienten. Men om du vet det här kommer du inte att bli överraskad om du får några av dem.

– Okay, vi lyssnar.

Sköterskan berättar:

– Ett främmande organ, det vill säga i ditt fall ett hjärta, vill din kropp egentligen inte ta emot, just för att det kommer från en främmande människa. Men det finns så kallade immunsuppressiva läkemedel. De sänker ditt immunförsvar så att din kropp inte stöter bort det nya hjärtat.

– En av de viktigaste medicinerna är Sandimmun Neoral ciklosporin. Du ska troligen ta det läkemedlet två gånger om dagen i resten av ditt liv.

Hon räknar upp en rad vanliga biverkningar av läkemedlet: nedsatt njurfunktion, förhöjt blodtryck, buksmärtor, svullnad av tandköttet, ökad hårväxt över hela kroppen?

Jag har hört och sett henne som i dimma, men nu blir hon tydligare. Jag mår illa.

Frågar:

– Vad menar du med hårväxt över hela kroppen?

– Ja, du kan bli hårig överallt, i ansiktet, på armar och ben och på bröst och rygg. Vill du att jag ska fortsätta eller ska vi ta en paus?

– Det är väl lika bra att jag hör vidare om jag nu måste veta det här, säger jag. Gråten är inte långt borta.

– Muskelkramper är vanliga och förstås muskelvärk. Darrningar är en annan vanlig biverkan. Det är heller inte ovanligt med viktökning, förvirring, minskad kontaktbarhet, ibland synstörningar, till och med blindhet. Partiella förlamningar och störning av muskelsamordningen. Skelettet krymper och urholkas. Olustkänslor, psykiska rubbningar, hudförtunning, gasbildning?

Sköterskan mal på och jag gråter och nu gråter min syster också. Plötsligt ser jag ett Monster framför mig. En skäggig dam som ska visas på cirkus eller en hårig kvinnoapa ? som är jag!

– Viss risk för utveckling av körtelförstoring, fortsätter sköterskan, men sedan tittar hon på oss.

– Nu tar vi paus.

Den behövs. Det hon har sagt har trängt långt in i mig.

~

Jag orkar inte höra mer.

– Jag kommer ju att bli ett Monster! Hur är det möjligt att jag måste gå igenom detta? stammar jag gråtande fram.

Det är inte alls säkert att du får alla biverkningar, tröstar syster Ingmarie.

Kickan lägger armen om mig. Jag skakar av allt hemskt jag hört och sett framför mig. Det går inte att hejda. Ångest tar över.

Utdrag ur Carin Ritzén Sick
I väntan på att någon ska dö ? om att få ett nytt hjärta
Utgiven av Brombergs
www.brombergs.se
ISBN 91-85251-51-8

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida