”Jag är en brobyggare”

I tolv år har hon fört omvårdnadens talan i sjukhusledningen. Skinn på näsan och diplomati har varit viktigt för att få de högsta chefernas öra.

Else-Maj Rosenlöf är chefssjuksköterska på Skånes universitetssjukhus. I tolv år har hon suttit i den högsta sjukhusledningen. Det har krävt en viss smidighet. Vill man bli lyssnad på går det inte att helt oförblommerat ta strid för omvårdnadsfrågorna. Och det är heller inte omvårdnaden och de patientnära frågorna som upptar den högsta ledningens tid.?

Vilket ibland kan förundra Else-Maj Rosenlöf.

— Sjukhusledningens agenda är fylld av frågor som kommer från nivåerna ovanför dem, från regionledning och politiker. Det handlar ofta om ekonomi och budget. Det är ett problem att frågorna från den kliniska verksamheten får så litet utrymme, säger hon.??

Else-Maj Rosenlöf beskriver sig som en person med starkt rättspatos. Det betyder att hon inte är rädd att dra en lans för sådant hon verkligen tror på. Som de patientnära frågorna. Hon tycker att omvårdnaden har förlorat terräng de senaste tio åren. Och att det är fel att hälla in två olika kunskapsområden i ett stuprör.?

— Omvårdnad och medicin är kompletterande kunskapsfält som tillsammans kunde skapa ett mervärde om de fick utvecklas parallellt. Jag tror att flera kunskapsfält, inte bara det medicinska, måste få råda för att vi ska bli framgångsrika, säger Else-Maj Rosenlöf.?

Men hon vet att det inte lönar sig att kräva, så hennes strategi är i stället att visa på betydelsen av god omvårdnad.?Så tack vare en dos strategiskt tänkande, lite gammaldags skinn på näsan, och den pondus det ger att ha varit verksamhetschef för intensivvården i tolv år har chefssjuksköterskan hållit sig kvar i ledningen för Skånes universitetssjukhus. ?

— Ledningsgrupper har kommit och gått — jag har kommit att bli något av en historie-bärare. Det är inte alla ledningar som ser betydelsen av att ha med en chefssjuksköterska, men jag har fått dem att förstå att jag har en viktig funktion som brobyggare mellan dem och personalen i den patientnära vården.??

Hon försöker se till att information och diskussioner når omvårdnadspersonalen. Fast det är inte helt enkelt. Under senare år har nya chefsnivåer tillkommit genom en divisionsindelning ledd av, framför allt, läkare. Med verksamhetschefer under sig som, med något undantag, är läkare. Längst ut i linjen finns avdelningscheferna — som så gott som alltid är sjuksköterskor. ?

— Informationen ska vandra tre eller fyra steg ner i hierarkin. Det vet alla människor att den inte överlever så många led.?

Men Else-Maj Rosenlöf har ett motdrag. Det heter nätverk. Hon har skapat nätverk där vårdforskare, vårdutvecklare, avdelningschefer och vårdchefer ingår. Och tidigare drev hon ett utvecklingsprogram om närvarande ledarskap för första linjens chefer.?

— Jag såg att avdelningscheferna blev sittande på sina rum med administrativa uppgifter, och i sina försök att hinna med det personaladministrativa arbetet tappade de bort både de patientnära frågorna och introduktion av nya sjuksköterskor. I utvecklingsprogrammet pratade vi om vikten av att vara en närvarande chef i ledarskapet av omvårdnaden.??

Hon tycker att vården har gjort sig skyldig till ett systemfel. Bland alla policys och planer är det ingen som ser helheten längre. Else-Maj Rosenlöf hör ofta första linjens chefer undra över hur det kunde bli så här. De som en gång brann så för att driva omvårdnadens utveckling. ?

Men även om utvecklingen inte har gått omvårdnadens väg så tror hon fortfarande på kraften i vad engagerade människor kan göra när de kommer tillsammans.?

— Styrkan finns i nätverkens grupper och kan du frigöra den kraften så händer mycket. Det är alla engagerade chefer och vårdutvecklare jag möter som ger mig energi, säger Else-Maj Rosenlöf. R?