I ett vanligt kontorsrum på Karo­linska universitetssjukhuset i Huddinge utanför Stockholm sitter vårdcoacherna Birgitta von Wachenfeldt Kilander och Eva Milander. Båda pratar intensivt i telefon. Birgitta låter glad och pigg, Eva lugn och trygg — egenskaper som behövs för sjuksköterskor som ska stötta patienter och lotsa dem rätt i vården.

De är två av de fjorton vårdcoacher som hittills finns inom Stockholms läns landsting. Kunniga specialistsjuksköterskor med bred kompetens som är vana vid att göra bedömningar på telefon.

— Här gäller det att hela tiden arbeta utifrån ett helhetsperspektiv, säger Carola Olsson, sjuksköterska och ledare för vårdcoacherna.

Just bristen på helhetsperspektiv är sjukvårdens problem i dag, tror hon. Eller kanske handlar det snarare om bristen på tid att arbeta utifrån en helhetssyn. När alla är specialiserade inom sitt område svajar det i omhändertagandet av hela patienten.

— Sjukvården är väldigt professionell, men tidsbristen gör det omöjligt att se hela patienten. Under ett tio minuters läkarbesök hinner du kanske bara prata om din huvudvärk, sen får du ta magproblemen en annan gång och yrseln vid ytterligare ett besök.

Därför tror Carola Olsson att vårdcoacher är en viktig del av framtidens sjukvård och att det är en uppgift som klippt och skuren för specialistsjuksköterskor.

För här får sjuksköterskorna användning för hela sin omvårdnadskompetens. Det handlar i högsta grad om att se till patientens samlade situation, inte bara titta på mediciner eller blodtryck, utan att ge patienten trygghet, stöd och en känsla av att kunna hantera sin sjukdom och livssituation.

I Stockholm startade det som ett försök för ett år sedan. Redan nu visar de första utvärderingarna att de patienter som fått en egen vårdcoach har färre vårddygn och minskat behov av sjukhusvård, jämfört med en kontrollgrupp. Och inte minst viktigt: de upplever en ökad livskvalitet.


— Våra patienter är så otroligt tacksamma, för många upplever sig som mycket ensamma i den stora vårdkedjan. Bara det att vi tar kontakt och alltid ringer upp som vi lovat tycker de är fantastiskt, berättar Carola Olsson.


Försöket har slagit så väl ut att Stockholm har bestämt sig för att utöka och redan nästa år vill landstinget ha 100 vårdcoacher och flera andra landsting följer efter. Östergötland startade nyligen ett pilotprojekt med sex vårdcoacher och nu planerar Västra Götalandsregionen att starta till våren.

När Carola Olsson tar emot en patient i ett samtalsrum på akutmottagningen ringar hon in alla områden som kvinnan behöver hjälp med. Patienten är en så kallad mångbesökare som har besökt akuten minst tre gånger inom loppet av sex månader. Det här är egentligen enda gången som vårdcoacherna möter patienterna, sedan sker kontakten per telefon.

— I början har vi telefonkontakt varje dag, ibland flera gånger om dagen om det behövs, berättar Carola Olsson.

Att inte se patienten, utan ha den mesta kontakten på telefon, ställer stora krav på vårdcoacherna. Det gäller att vara lyhörd, att kunna höra hur patienten mår just i dag; hur andas de, hur låter de på rösten, har de försämrats?

— De som arbetar här har lång erfarenhet och är vana vid att göra bedömningar på telefon, så för det mesta är det inget problem, men patienter som hör dåligt eller som är demenssjuka har vi förstås svårt att nå, säger Carola Olsson.


Vårdcoachens huvuduppgift är att leda patienten rätt i vårdkedjan och att vara en länk mellan olika specialister. De flesta patienterna har redan många olika vårdkontakter, har tagit massor av prover och gjort flera undersökningar. Men när vårdcoachen går in och tittar i journalerna kanske hon ser att prover inte har följts upp eller att röntgensvar har blivit liggande och då tas en kontakt med specialist­läkare eller sjuksköterska så att processen kommer vidare.

— Vanliga problem är att patienten behöver kontakt med en distriktssköterska eller med hemtjänsten. När det gäller hjärtsviktspatienterna kan de behöva ha tillgång till vätskedrivande läkemedel hemma som de kan ta i samråd med vårdcoachen när de känner en försämring, berättar Carola Olsson.

För en patient som har kateter kan en enkel åtgärd vara att förmedla kontakt med hemsjukvården så att de kan ringa dit och få hjälp om något händer på natten i stället för att åka in till akuten.

Det handlar mycket om att förmedla kontakter: ibland finns enkla lösningar, ibland krävs det envist arbete och ibland bara lite uppfinningsrikedom. Målet är alltid att patienten ska känna sig trygg hemma, få förståelse för sin sjukdom och känna att de har kontroll över sin situation.

— Men vi är också tydliga med att vid allvarliga tillstånd ska de förstås åka direkt till akuten!

Alla patienter är inte multisjuka med akuta hjälpbehov, vårdcoacherna stöttar också med mer långsiktiga planer för bättre hälsa. Kanske behöver patienten kontakt med en sjukgymnast eller en logoped? Kan en naprapat hjälpa till eller behövs kbt-terapi? Andra behöver kanske kostrådgivning, rökavvänjning eller komma i gång och träna.

— Det gäller att alltid vara lyhörd för varje patients individuella behov, säger Carola Olsson.