Om en månad tar Kimberly Storm examen som sjuksköterska vid Gävle högskola. Hon och kurskamraterna är högvilt för arbetsgivarna som försöker lösa både den pågående vårdkrisen och sommarens svarta hål. Hela klassen blev uppringd redan i vintras, mingelkvällar ordnades och Gävle sjukhus ville ha snabba besked från studenterna.


En hetsig stämning spred sig i klassen och på sociala medier, där fler och fler lade ut bevis på sina nya anställningar. Tidigt i våras hade nästan hela klassen skrivit på för jobb till sommaren.


Men inte Kimberly.


Hon vill vänta och se. Vad som erbjuds lite senare. Om sjukhusen kan tänka sig att förhandla när semesterscheman för de fast anställda är lagda.


— Jag vill helst jobba på den kirurgiavdelning där jag var undersköterska förra sommaren. Men inte för lönen de erbjuder nu. Jag låser mig inte vid ett drömjobb utan är öppen och har flera intervjuer inbokade, säger hon.



Än intresserar inte Gävle sjukhus henne, utan hon söker sig till Akademiska sjukhuset i Uppsala på två intervjuer, där nya sjuksköterskor efter en satsning förra året erbjuds lönen 25 000 kronor. Men det är inte bara lönen som spelar roll om hon ska pendla fram och tillbaka två timmar varje dag. Det ska kännas rätt också.


— På första intervjun verkade chefen uppriktigt intresserad av mig, hur jag är och vad jag gillar. Det är viktigt, det är ju just mig de ska anställa.


Hon förstår inte alls varför vännerna låter sig smittas av vårdchefernas stress. Bristen på sjuksköterskor är så uppenbar och hon vet att hon är attraktiv. I dag. I morgon. Och många år framåt.



Kimberly Storm sätter fart mot nästa intervju på infektionskliniken i Uppsala. Hon gillar arbetssättet där, de fräscha lokalerna och att chefen är rak. Men det räcker inte riktigt ändå.


— De verkar stressade där, som om de klämt in mig på en intervju. Dessutom jobbar nästan bara nya på avdelningen. Då finns ingen att fråga i sommar säger hon efter ett pass på Friskis & Svettis.


Gympaledaren har under den svettiga timmen påmint om hur viktig en atletisk hållning är. Med rak rygg, avslappnade axlar, och blicken lyft går det att stå pall när tempot ökar och vikterna blir tyngre. Den atletiska hållningen känns symbolisk för Kimberlys inställning även utanför träningen. Den kommer från uppväxten i Delsbo och har stärkts under utbildningen till sjuksköterska, kurs efter kurs. Nu är hon kompetent och stolt. Hon varken böjer ryggen eller sänker blicken.


— Mina starka sidor är att jag gillar ansvar och att jobba i team, gillar utmaningar och hittar kreativa lösningar. Det säger jag på jobbintervjuerna och att jag dessutom är flexibel. Så – vem skulle inte vilja anställa mig? Jag är ju en skithärlig tjej, säger hon leende.


Vårdenhetscheferna från Akademiska ringer efter en vecka och önskar besked. Men Kimberly fortsätter känna sig för. Hennes klasskompis Linn Östman däremot bestämmer sig för lungmedicin. Arbetsförhållandena där verkar bättre än i Gävle, med ansvar för färre patienter per sjuksköterska.



Bristen på sjuksköterskor i Region Gävleborg är allvarlig. Redan innan sommaren fattas omkring 120 sjuksköterskor i den ordinarie bemanningen. En situation de flesta andra landsting också beskriver. 


— Det ser värre ut än tidigare år. De som anställs behövs direkt in i den ordinarie bemanningen och blir inte sommarvikarier. Vi har varit otroligt aktiva i rekryteringen och även förstärkt ingångslönen. Dessutom erbjuds fast anställda en sommarmorot på 15 000 kronor för att flytta två veckors semester, säger Karin Rystedt, personaldirektör.


Både Kimberly och de andra studenterna vill självklart ha jobben. När de fikar på stan pratar de ivrigt om sina blivande arbetsplatser på kirurgen och lungmedicin. Dragkampen mellan landstingen och studenterna handlar om vems ekonomi som ska gå ihop. På Gävle sjukhus erbjuds de nyutexaminerade lönen 24 500 kronor i månaden. Den ska vara individuell, vilket Kimberlys klasskompisar tycker är smått komiskt. De frågar sig varför alla i så fall får samma lön på kronan. Personaldirektören Karin Rystedt har viss förståelse för deras slutsatser.


— Det är ingen schablonlön, men en nivå för den som inte har tidigare erfarenhet som är relevant för yrket. Vi lönesätter inte de sökandes potential, vilket vissa tycker är konstigt. 


Men Kimberly känner potentialen i sig, hon vill så småningom satsa på att bli vårdenhetschef. Just nu är det hårdkörning under sista praktikplatsen på en strokeavdelning i Gävle. Allt ska sitta, medicinlistor och provtagningar, och den största utmaningen, att börja iaktta patienterna på rätt sätt. Den kliniska blicken behöver träning.



Den sista praktiken inför examen brukar vara ett gyllene tillfälle för vårdenhetschefer att anställa studenter, som då också har ett försprång inför inskolningen eftersom de känner många kolleger på avdelningen. Men Kimberly tvekar för arbetsbelastningen är stentuff, och söker sig återigen bort från Gävleborgs landsting på intervju. Hon och sambon kan tänka sig att flytta, de är båda just färdiga med sina högskoleutbildningar och framtiden lockar även i andra städer. Den här gången hoppar hon på tåget till Örnsköldsvik för en intervju på medicin.


— Jag gillade att de var mer öppna där om det stora behovet av nya sjuksköterskor. Det känns märkligt när chefer som intervjuar låtsas att de inte har problem, när alla vet att det är kris. Jag vet att jag är eftertraktad arbetskraft och i Örnsköldsvik fick de mig att känna det också.


Men det får inte vara uppenbart att avdelningen inte alls fungerar. Rykten sprider sig snabbt bland studenterna och erfarenheten på Vårdförbundets lokala avdelningar är att arbetsplatser med bra arbetsmiljö och vettiga arbetstider har lättare att rekrytera. Deras intryck från landstingen och kommunerna är att behovet av nya sjuksköterskor är skriande. Men avdelningarna har svårt att få ta del av exakta siffror på hur många som faktiskt behöver anställas på vakanser och sommarvikariat runt om i landet.



Inte ens arbetsgivarnas huvudorganisation SKL, Sveriges kommuner och landsting, har överblick över hur många som behöver rekryteras till sommaren utan hänvisar till att de i stället arbetar med det långsiktiga behovet av sjuksköterskor.


Örnsköldsviks sjukhus hör till Västernorrland, ett landsting i glesbygden där de tre sjukhusen länge dragit ner på vårdplatser, haft överbeläggningar och varit tvungna att gå in i stabsläge för att bemanningen inte räcker. Cheferna här ger Kimberly ett unikt erbjudande — hon kan som nyanställd få studie­lånet betalt (läs mer på sidan 25).


— Vi är nog frikostiga. Men jag håller emot i debatten om ingångslöner. Om vi betalar för mycket till de nya finns inget kvar till att höja lönerna för våra trogna medarbetare, säger Margareta Berglund Rödén, förvaltningschef för specialistvården på sjukhusen.


Kimberly tycker att förslaget låter lockande, men lutar åt att stanna i Gävle över sommaren ändå. Hon ska tillbaka till kommunen för att prata om jobb i hemsjukvården. Senast var i mars när hon erbjöds jobb på ett äldreboende.


— Då sa chefen att det var bäst för alla att jag bestämde mig snabbt. Bra för henne, men inte för mig. Jag låter mig inte påverkas av hennes stress. Jag kaxar upp mig lite, men jag tänker jobba hela sommaren och både lön och arbetsvillkor ska vara vettiga.



Lönen är det första som värderar henne som sjuksköterska. Om hon ska vara med och lösa vårdkrisen så ska lönen vara rätt — inte ett öre under 25 000 kronor. Kaxig, javisst, och Gävleborgs landsting är välkomna att förhandla igen nu när sommaren kommer.