Linda Skugge drabbas av en sällsynt och allvarlig sjukdom. Hela hennes tillvaro rubbas. Hon blir orkeslös, illamående och får magproblem. Men läkarna anser att hon är frisk och det tar lång tid innan diagnosen Addisons sjukdom ställs. 


I marginalerna skymtar ett instängt liv fram. Skugge kämpar med att få ekonomin att gå ihop. Hon ägnar dagarna åt att läsa och skriva och hon identifierar sig med kulturpersonligheter som mått dåligt. Någonstans i boken skriver hon ändå att hon skulle älska sjukdomen om den innebar att hon kunde börja skriva på heltid igen. Men för henne medför den just nedsatt arbetsförmåga och prognosen är oviss. 


Skugge riktar kritik mot vården, framför allt mot läkarkåren. Hon är upprörd över dåligt bemötande och upplever att hon inte blivit lyssnad på. Situationen hade känts bättre om läkarna tagit henne på allvar.