Malmö centralstation. Strax utanför entrén vid Skeppsbron har Röda korset ställt upp en stor husbil och ett bord fyllt med plåster, förband, desinfekterande våtservetter och förpackningar med vätskeersättning.

Foto: Anders OlssonPå en stor skylt står det "Välkommen" på så många språk att ingen ska kunna missa budskapet oavsett varifrån man kommer. Foto: Anders Olsson

Varje kvart stannar ett nytt tåg med flyktingar nere på perrongen. Vissa kommer via Danmark, andra från Trelleborg dit de tagit sig med färjan direkt från Tyskland för att sedan åka vidare till Malmö. Men i dag är det en lugn dag. Under förmiddagen har fem till tio flyktingar i timmen anlänt. Vid lunchtid i går kom runt 300.

Utstrålar trygghet

Bland de första som möter flyktingarna när de kommer upp vid Skeppsbron är Röda korsets frivilligarbetare, som med sin typiska klädkod och välkända logotyp framför allt utstrålar trygghet.

Men mitt bland de i övrigt rödklädda volontärerna finns två unga kvinnor klädda i grå tröjor. Den ena heter Frida Kinning, den andra Karin Holgerson. De arbetar båda på infektionskliniken vid Skånes universitetsjukhus i Malmö.

Eftersom Röda korset i Sverige inte delar ut läkemedel till flyktingarna har Frida och Karin valt civil klädsel. På så sätt kan de åtminstone dela ut några Alvedon eller Panodil till de flyktingar som söker deras hjälp för huvudvärk, såriga fötter eller andra smärtor.

– Om det är rätt eller fel vet vi faktiskt inte. Men det handlar bara om receptfria läkemedel. Och vi gör det främst som privatpersoner, inte som sjuksköterskor, säger Frida och sneglar på Karin.

Lugn kväll

Foto: Anders OlssonMånga av flyktingarna har såriga fötter. Frida Kinning bedömer om det räcker med en vanlig omläggning eller om en läkare måste kontaktas. Foto: Anders Olsson

Första gången de kom hit var i går kväll, efter att de klivit av sina kvällspass. Ytterligare fem sjuksköterskor och ett par läkare fanns också på plats eftersom det hade gått rykten om att 500 flyktingar skulle komma. Men ryktet stämde inte och vid tvåtiden på natten begav sig Frida och Karin hemåt efter en lugn kväll där de framför allt hade hjälpt några flyktingar med att lägga om sår på fötterna.

– Självklart känns det bra att vara här. Men vi ägnar oss inte åt någon avancerad sjukvård. Om det krävs ringer vi 112. För oss handlar det framför allt om att ställa upp som medmänniskor. Men också att stötta de frivilligarbetare som är här. Vi hjälper dem att bedöma om de som kommer hit behöver ytterligare medicinsk hjälp, säger Frida.

Karin håller på att undersöka en ung irakisk man som har fått ont i sitt ena knä efter den långa resan. Han får en mugg med vatten och två Alvedon. En frivillig från Röda korset hjälper till med att linda knäet.

Det dröjer inte länge förrän ytterligare en man dyker upp, han har en spricka i fotsulan. Efter att Frida tagit på sig ett par blålila undersökningshandskar och tittat på såret lägger hon om det och ger även honom några smärtstillande tabletter.

Foto: Anders OlssonEfter två månaders flykt från Syrien är pappan och sonen framme i Malmö. Trötta, slitna och förkylda vänder de sig till Jan Nilsson och Ulla-Britt Nilsson för att få en halstablett. (Pappan går med på att bilden visas men vill inte ha med namnen). Foto: Anders Olsson